Han räddar hotade ljud
Sture Wärlinder från Roslagsbro utanför Norrtälje är ljudsamlare. Särskilt intresserar han sig för hotade ljud. Vid det trettioårsseminarium som tidskriften Skärgård höll på Kökar berättade Wärlinder om skärgårdens utrotningshotade ljud.
– Fortfarande finns det de som vet hur ett tröskverk eller en kastmaskin (som man rensar säd med) låter men när de är borta är också minnet av ljuden borta, menar Wärlinder.
Fast han har också rekonstruerat gamla ljud när han funnit gamla redskap som kunnat användas.
Hur låter en issåg?
Vid seminariet spelade han upp ljud av ångvisslor, issågar, kultändare, mistlurar, väderkvarnar, av handmjölkning, tröskning med slagor, kardning av ull, med mera.
– Isupptagningen tog i stort sett slut på femtiotalet när kylskåpen kom. Den sista isupptagaren i Stockholm sågade sig i foten och lade av 1972 och ljudet av issågarna var därmed borta.
Intervjuer
Wärlinder, som är aktiv inom Stockholms läns hembygdsförbund, började på allvar intressera sig för gamla ljud när han på sjuttiotalet gjorde ett femtiotal bandade intervjuer med sin far som i sin tur berättade om äldre tider.
– Vi har varit bönder och jag tänkte på de ljud som var förbundna med livet i det gamla jordbrukssamhället.
Småningom samlade Wärlinder ihop en hel mängd olika ljud och han började också hålla förelösningar och kurser i ämnet. Hans arbete har också uppmärksammats av vetenskapsradion i Sveriges radios P1 och efter hand har han också fått erbjudanden om olika ljud som andra tagit upp på band. I dag är hans arkiv det största i sitt slag i Sverige.
– Jag har väl mellan tiotusen och femtontusen olika ljud, säger han inte utan stolthet.
Digitalisera!
En stor del av det arbete han utför i dag består i att överföra ljud från audioband till digital lagring och han uppmanar alla som har arkiv med kassettband eller band från rullbandspelare att göra det samma.
– Inom kort kommer det inte att gå att få några reservdelar till kassett- och andra bandspelare och då är det kört.
Sina arkiverade ljud bevarar Wärlinder nu i tre upplagor, varav en deponeras i stadsarkivet i Norrtälje.
Gissningslek
På seminariet var det många som lade pannorna i djupa veck, som slöt ögonen för att minnas när Wärlinder spelade upp sina exempel. Ofta gissade vi fel men ibland också rätt. Det var lätt att se att de flesta gillade att få återuppleva eller kanske för första gången höra dessa, allt mera sällsynta ljud.
Har du ångvisslan från ss Norrtälje, som i tiden också gjorde turer till Åland, i ditt arkiv frågar jag efter föreläsningen.
– Visst har jag hennes ångvissla, men tyvärr är det den nya. Den gamla ursprungliga hann jag inte spela in, svarar Wärlinder.
