Han återvände till järnsmidet
– Jag är ju faktiskt järnsmed från början, förklarar Per-Åke Johansson som nu ställer ut skålar och andra objekt i järn på Galleri Fäktargubben.
På senare år har han mest sysslat med silversmide, men nu återvänder han till järnet.
Per-Åke Johansson berättar att han som ung utbildade sig till järnsmed hemma i Jönköping.
– På den tiden fanns inte dagens yrkesutbildning att tillgå och jag gick i sju år som lärling hos min egen far som också var smed.
Senare skaffade han sig utbildning i silversmide på Konstfack i Stockholm och etablerade sig som silversmed i Gamla stan under en tioårsperiod innan han kom till Åland.
– Under tiden i Stockholm undervisade jag också några dagar i veckan på Nyckelviksskolan på Lidingö och den kombinationen av praktiskt arbete och pedagogik passade mig väl.
Samma koncept kunde han också arbeta med under åren som lärare vid hantverksskolan på Åland.
Den skolans saga är nu all och åtminstone för tillfället är Per-Åke smed på heltid i egen verkstad i Sjökvarteret i Mariehamn. Det är dock inte första gången han överraskar med att ställa ut annat än arbeten i silver. För något år sedan visade han arbeten i trä. Den gången olika skåp.
Bladguld, cinnober
I utställningen på Fäktargubben kan man dels se flera uppsättningar av hamrade skålar och dels små tavlor där en horisontlinje i bladguld och ibland också triangelformer som kan föra tankarna till båken i Sjökvarteret, eller andra båkar, finns med. Horisontlinjen förklarar han bland annat med sitt eget intresse för segling. Bladguldet ger fina kontraster mot den flammiga plåtytan. Inslag av cinnoberrött finns också som en accent i en del av verken.
Skålarna är kallhamrade och av två typer, dels sådana som är gjorda av 1,5 millimetersplåt och skålslagna i speciella träformar och dels sådana som är hamrade på fri hand ur 0,6 millimetersplåt. I det senare fallet är insidan bearbetad i omgångar genom skålslagning med en kulhammare och utsidan driven med en drivhammare. Allt är kallhamrat men plåten glödgad mellan varven.
Resultatet är prydnadsskålar i olika storlek med en mörk, men levande, lyster i ytan.
I båda fallen är materialet plåt med något lägre kolhalt är vanlig stålplåt, något som gör plåten mera lättbearbetad.
Klangfullt
En intressant detalj i slutresultatet är att skålarna får en mycket vacker klang, har man flera så kan man tänka sig att det blir ett riktigt vackert klockspel.
Utöver de nya objekten visar Per-Åke Johansson också ett par gamla handsmidda lås.
– Bara för att de är så vackra att se på och representerar smidesarbeten som ingen längre gör, säger han.
Utställningen har ingen speciell vernissage. Den är öppen från i dag och till och med den 1 mars.
