DELA

Håkan, boken, heden, döden

Sanningen är komplicerad och egentligen inte förhandlingsbar.
Till skillnad från de flesta andra under litteraturdagarna vill inte författaren Håkan Nesser kompromissa med begreppet sanning, tema för årets litteraturdagar.
– Det är trams att var och en har rätt till sin egen sanning.
Håkan Nesser förhandlar inte med sanningen. Istället säger han ”hade Hitler rätt till sin egen sanning, eller Stalin?”.
– Man har förstås rätt till sin egen uppfattning, men sanningen är mycket större. Sanningen måste vara något som finns utanför en själv.
Som författare rör sig Nesser i gränsen mellan trovärdighet och lögn.
– För mig som författare gäller det att vara trovärdig. Jag måste hela tiden fråga mig: Skulle människan kunna bete sig såhär?
Det är inte ett jobb, menar han, utan en magkänsla.
– Jag går på intitution. Det går av sig själv, annars blir det för jobbigt.
Just personkaraktäristiken är något som Nesser ofta får beröm för, och som läsare fängslas man av hur karaktärerna mejslas fram. Hans böcker är fulla av små detaljer, särskilt i personskildringarna.
– De till synes ovidkommande detaljerna stärker trovärdigheter. Det blir bättre att ha med en till två pregnanta detaljer, varför skulle jag berätta det här om det inte är sant.

Jag har räknat, och det visar sig att Håkan Nesser också har räknat: det finns en död person i alla hans tjugonio böcker.
– Men det finns det i alla Dostojevskijs böcker också, så jag är i gott sällskap.
Ibland väljer han att ”gå in i skallen” på sin mördare.
– Men det gör jag bara för att läsaren ska förstå. Man ska inte demonisera mördaren, utan göra hans handlingar begripliga. Det är då det blir intressant.
I sin senaste bok skrivar han ur en kvinnas perspektiv.
– Varje bok måste vara ny. Jag har skrivit ur kvinnoperspektiv tidigare, men inte så genomgående.
Huvudpersonen flyr till en brittisk hed efter att hennes man försvunnit och läsaren förstås småningom vad som hänt.
– Det räcker med tre-fyra galna sekunder i ens liv för att allt ska förändras. Sen är det försent.
De tio böckerna om kriminalkommissaren Van Vetereen utspelar sig i en fiktiv stad, Maardam. Men nu rör han sig alltså i verkliga städer och ”Levande och döda i Winsford” utspelar sig på en hed.
– Man kan ta den boken och gå på heden och märka att varje sluttning stämmer. Jag har själv bott under liknande omständigheter som huvudpersonen, så det är sanning.
Läs mer i papperstidningen!

Karin Erlandsson