DELA

Glaskonst ger eleverna en konstnärlig kick

– Bara man börjar så går det. Allt sitter i händerna.
Det säger glashantverkaren Ritva Saloranta som hållit en kurs i tiffanyteknik för Ålands hörselförening. (På bilden Ritva Saloranta, till vänster, och Ulla Jacobsen,)
Tystnaden har sänkt sig kring bordet på Handicampen där fyra kvinnor slipar glasbitar, sätter folietejp runt kanterna och löder ihop bitarna till konstverk eller bruksföremål.
Johanna Hellman från Mariehamn gör en lampa som hon ritat själv.
Ulla Jacobsen från Lemland Norrby gör en katt. Gunnevi Numelin från samma by fogar ihop sina glasbitar till en liten fågel.
Halvvägs genom den andra dagen av tvådagarskursen har Kerstin Söderholm hunnit längst. Hon löder ihop en fågel.
– Det här blir riktigt fina saker, säger Ritva Saloranta.
Det är första gången hon leder en kurs för hörselföreningen och initiativet är uppskattat. Hittills har hon undervisat tiffanyteknik på Medis, men där kan det vara långa telefonköer när man skall anmäla sig, och svårt att få plats.
Tekniken är populär i USA och har på senare år kommit till Finland. Den som går på kurs får tillgång till all utrustning som behövs, men vill man fortsätta på egen hand behöver en slipmaskin, en lödkolv, glaskniv och så förstås glas. Glas från Kina är billigast men det bästa färgade glaset kommer från USA.
Det bästa sättet att lära sig är att göra någon i praktiken.
– Det är alltid jag som lär mig mest på de här kurserna. När det blir problem så är det jag som skall lösa dem, säger Ritva.


Hoppar över kaffet
Eleverna är så inne i hantverket att de inte tänker på att klockan går. Tavlorna blir kanske inte stora men det är glasbitarnas storlek som avgör hur mycket jobb det blir.
– Vi har liksom inte tid att ta paus. Det som man vill göra så orkar man med, konstaterar Ulla Jacobsen.
Och när det blir bra, då?
– Då får man en kick. Är det så man säger?

TEXT & FOTO:

patrik.dahlblom@nyan.ax