”Gäddans sång” nu också på svenska
En regnig oktobereftermiddag träffar jag Emelie Enckell på Dånö Gamlan i Geta. Vi pratar om hennes pionjärarbete med att ge ut den finske poeten Aaro Hellaakoski på svenska.
Hon läser några rader ur en av Hellaakoskis mest kända dikter, ”Gäddans sång”: ”Ur fuktiga djupet gäddan sig slunga’/upp i trädet för att sjunga”.
Det finns anknytningar. Emelie Enckells far, Olof Enckell, som var kritiker, litteraturvetare och författare hörde till de ganska få finlandssvenskar som kände till och intresserade sig för Aaro Hellaakoski under hans levnad.
Under de första efterkrigsåren fanns Hellaakoskis ”Vartiossa” (”Vid vakten”) bland de böcker som skulle rensas ut ur de finländska biblioteken enligt kontrollkommissionens ukaser. Det samma gälle Olof Enckells ”På vakt i öster” och Håkan Mörnes ”Ärans vinter”. Och stugan på Gamlan där vi nu sitter köpte Olof Enckell i tiden av Håkan Mörne…
Men det var inte vetskapen om detta som förde Emelie Enckell i kontakt med Hellaakoskis författarskap för tjugo år sedan, en bekantskap som nu resulterat i en hel bok om honom, ett verkligt pionjärarbete på svenska.
– Då visste jag ännu inte ens att pappa skrivit om honom, säger hon.
Hur hittade du Hellaakoski?
– Jag är ju ingenjör och arbetade inom miljöförvaltningen vilket gjorde att jag höll en hel del föredrag. För att bättra på rösten besökte jag några gånger en talpedagog och hon använde ”Gäddans sång” i sina övningar. Jag lärde mig den utantill och nästan genast började en svensk översättning sjunga i mina tankar, berättar hon.
Tidig modernist
Aaro Hellaakoski (1893-1952) räknas som den första finska modernisten. Han debuterade faktiskt samma år som Edith Södergran, 1916, men skilde sig ganska mycket från henne och de övriga finlandssvenska modernisterna. Han skrev nästan alltid rimmad vers även om han han inte använde sig av bundna versmått.
– Den melodiska och rytmiska träffsäkerheten är utmärkande för honom, säger Emelie Enckell.
Hellaakoski föddes i Uleåborg men kom att gå i skola på flera olika orter. Han var harmynt och blev mobbad för det i skolan. I boken skriver Emelie Enckell bland annat att Aaro lärde sig slåss och placerades i ”klassen för stygga”. Studenten avlade han som privatist. Senare skulle han studera biologi och geologi, bli filosofie doktor, docent vid Helsingfors universitet, gymnasielärare och en aktad forskare.
– Känd är han fortfarande för sin kartläggning av vattendjupen i Saimen och för att han visat att sjön för 6000 år sedan hade sitt utlopp västerut, berättar Emelie Enckell.
Produktiv författare
Som författare var han produktiv och blev även uppskattad av sin samtid. Utöver poesin skrev han också en del noveller, en roman och essäer om konst och kultur. Han var konstkännare och lyfte bland annat upp Väinö Aaltonen och Tyko Sallinen.
En tidig litterär förebild var Gustaf Fröding, som han läste med hjälp av ett lexikon, och i hans bokhylla fanns även Nils Ferlin och Pär Lagerkvist.
Hellaakoski gifte sig med Väinö Aaltonens syster Lempi, som lärare, och paret fick två barn Katri och Eero. I arbetet med boken har Emelie Enckell träffat dem båda och fått ovärderlig hjälp med källmaterial och, inte minst, bilder.
På svenska var Hellaakoski som diktare närmast känd inom en litterär elit och ingen av hans böcker har kommit ut på svenska. Det enda som funnits i svensk språkdräkt är några strödikter.
Blev fångad
För Emelie Enckell krävdes det ett flerårigt umgänge med Hellaakoskis dikter innan tanken på en bok mognat fram. Men hon var en gång för alla fångad av hans melodiska och rytmiska poesi.
– Jag kände mig införstådd med hans syn på hur konst och dikt föds och ville beskriva en poet vars helhetssyn jag kände som min egen. Efter att ha läst honom i femton till tjugo år för nöjes skull började jag känna att det nog kan bli någonting bra och då blev det också ett ansvar och ett slags tvång att göra en bok. Jag insåg också att ingen annan kommer att göra det, att ingen i dag sätter sig och översätter rimmad dikt.
– Men jag ser det rimmade och rytmiska som en viktig del av den smärtlindrande dikt som det här är fråga om, tillägger hon.
På eget förlag
Tidigt insåg Emelie Enckell att det skulle vara svårt att intressera någon förläggare för projektet och beslöt att ge ut boken på eget förlag. För att inte ge avkall på kvaliteten har hon dock anlitat en fristående lektör, en korrekturläsare, en layoutare och även haft hjälp av ett finskspråkigt ”språköra”.
Att ge ut boken på eget förlag har medfört en hel del merarbete men det har haft sina fördelar. Hon tvivlar på att hon skulle ha kunnat få rum för så mycket biografiska uppgifter om diktaren och för det rika bildmaterialet om något förlag tagit sig an boken.
Mycket beröm har hon hunnit få för boken i olika sammanhang.
Är du själv nöjd med den?
– Det måste jag väl säga, men pedant som jag är trodde jag ju inte mina ögon när de första tryckfelen dök upp, säger hon med en liten suck och ett leende.
Föredrag
Bokens titel är ”Över språkets gränser” och de dikter hon översatt låter hon löpa parallellt med de finska originalen.
Sedan boken kom ut i mars har hon varit flitigt anlitad som föreläsare runt om i landet. Nu senast var hon i Uleåborg och före det hos Romantiska förbundet i Stockholm. Nästa uppdrag blir att presentera boken på bokmässan i Helsingfors om några veckor. Eventuellt skall hon också vara med på den åländska bokmässan i november.
Att var sin egen förläggare, marknadsförare och allt-i-allo kräver arbete, men Emelie Enckell klagar inte över att få resa runt och berätta om sin bok och om Aaro Hellaakoskis diktning.
– Det är ett rent nöje, säger hon
