Fräckt, fräscht och intelligent
Sommatrteater: ”Snus är snus” av Allan Edwall med kappsäcksteatern i Önningebymuseet. Premiär fredag kväll, 29 juni. Regi: Synnöve Westerberg. (På bilden Jan-Erik Berglund och Madelene Joelsson.)
Genialisk text i pjäsen ”Snus är snus”
väckte jubel stort i fullsatt hus
Bra regi och utsökta förmågor
fick recensenten att bli eld och lågor!
Ni får ursäkta min något otraditionella ingress men om ni går och ser Allan Edwalls och Kappsäcksteaterns pjäs ”Snus är snus” så kommer ni att förstå att också en recensent blir minst sagt upprymd efter den föreställningen!
Problemet med en ensemble som består av amatörer är att föreställningen i nittionio fall av hundra blir ojämn. Några skådespelare är bra men helhetsintrycket av pjäsen påverkas ohjälpligen negativt av de svaga kort som finns.
”Snus är snus” är det hundrade fallet där allting sitter som det skall, det finns helt enkelt inte något svagt kort som stör. Att se pjäsen och spelet är en ren njutning.
Flera plan
Manuset har alltså skrivits 1971 av den framlidne svenska skådespelaren, regissören, författaren med mera Allan Edwall.
Pjäsen handlar i korthet om bonden Olaus (Seppo Hansdahl) som låtsas vara sjuk bara för att få husets vackra piga (Madelene Joelsson) att pyssla om honom. Men Olaus fru (Annsofi Joelsson) är orolig för sin man och kallar på både doktorn (Ulf Weman) och prästen (Jan-Erik Berglund). De lärda herrarna kommer, uppfyllda av sitt kall, men faller i sin tur båda för pigans charm. En kringresande skärslipare(Daniel Dahlén)har ytterligare en nyckelroll i handlingen…
Geniet Edwall kunde konsten att arbeta på flera plan. Den ganska enkla handlingen får många olika dimensioner eftersom replikerna är proppfulla med detaljer som kan tolkas på olika sätt och med detaljer som manar till eftertanke. Det är toner och det är undertoner.
Rejält fräck
Personligen njöt jag obeskrivligt av det intelligenta språkbruket och Edwalls oslagbara förmåga att rimma med varm humor. Jag njöt också av hur elegant Edwall har använt rimmet till att formulera till och med djupa insikter om människans egenskaper och svagheter.
Dessutom är texten rejält fräck, det haglar av sexuella insinuationer men på ett sätt som varje buskisförfattare borde studera mycket noga. Det blir aldrig någonsin banalt eller pinsamt. Och publikens skrattsalvor talade sitt eget språk – sexuella skämt behöver inte vara plumpa för att gå hem.
Det är alltså bara att gratulera Kappsäcksteatern för att de valde just det här manuset för årets sommarteater, det är ett fräckt och fräscht nytt grepp.
Uttalat teatral
Manuset är naturligtvis livsviktigt, inte ens det bästa spel kan uppväga en dåligt skriven pjäs. Men dåliga skådespelare hade däremot lätt kunnat förvandla Edwall text till en katastrof.
I ”Snus är snus” i Önningeby museum har både regissören Synnöve Westerberg och ensemblen förstått att placera spelet på rätt nivå. Texten kräver att stilen är uttalat teatral men det är glädjande att se att skådespelarna lyckas kombinera det teatrala med ett agerande som samtidigt också är både nyanserat och finstilt.
Alla gör genomgående mycket bra ifrån sig och det känns aningen galet att bara lyfta fram något namn men jag känner mig ändå tvungen att göra det…
Verbal duell
Då de två teaterrävarna Berglund och Weman ensamma intar scenen för att plädera för himmel och jord, ja, då finns det nämligen risk för att taket i Önningebymuseet skall lyfta av publikens jubeltjut. De här två herrarnas sätt att tolka sin verbala duell är fullständigt fenomenalt.
Finns det då ingenting i föreställningen som fick mig att reagera negativt? Svaret är nej, – det finns absolut inget allvarligt fel.
Det fanns ett par skönhetsprickar under premiären då man såg att någon skådespelare koncentrerade sig mera på att komma ihåg texten än på spelet men det kommer sannolikt att slipas bort nu då premiärnervositeten är över.
Det finns sju tillfällen till att se ”Snus är snus”, missa inte dem!
