DELA

Försöker förstå finlandssvenskheten

Lena Linderborg har skrivit ”Sex, sprit och kulturfonden” (En road movie genom Svenskfinland).

Lena Linderborg är journalisten som nu debuterar genom en liten och lättläst bok. När jag läser om hennes egen bakgrund, född i Åbo, uppvuxen i Österbotten, sedan 1980-talet bosatt i Helsingfors och därtill sommarboende på Åland, är det lätt att förstå varifrån hon fått inspiration till denna historia.
I boken får vi nämligen följa med på det som kallas En finlandsvensk road movie i bokform. Jag-personen i boken är den cirka 50-åriga Bodil som har beviljats 30.000 euro i stipendium av Kulturfonden, ”den Finlandsvenska människans bästa vän”, för att framställa just en sådan bok.
Bodil värvar väninnan Maj-Britt att följa med som fotograf och resesällskap och så beger sig de två damerna ut på en biltur genom Finland.


Kärlek också
Väninnan Maj-Britt skulle utan problem kunna placeras in i den överdrivna klichén av Helsingfors-finlandssvensken, småsnål men med några miljoner löst liggande på banken och segelbåt.
Som läsare känner man sig genast vänligt inställd, och tycker samtidigt lite synd om, jag-personen Bodil som dels måste resa tillsammans med den lite jobbiga Maj-Britt och därtill känner stor press att lyckas med den här boken (hennes tre tidigare försök har blivit refuserade).
Reportageresans första delmål är Ekenäs. Där träffar Bodil en trevlig finlandsvensk man som lägger grunden till bokens inslag av lite kärlek och förvecklingar.
Tanken är säkert att skapa känsla av romantik, spänning och förväntan hos läsaren: ska de två lyckas få varandra? Men efter ett tag blir man mer irriterad än förväntansfull. Det är ju inte särskilt troligt att man glömmer mobilen avstängd i flera dagar, om och om igen, om man är förälskad och väntar på att få kontakt.


Ur broschyr
Annars är boken en trevlig berättelse. Utan minsta läsaransträngning får man följa de två damernas försök att genom möten med människor, genom intervjuer och upplevelser definiera vad en finlandssvensk egentligen är.
Resan tar dem till bland annat Hangö, Åbo och akademin, Vasa och vissa fiktiva byar.
Ett besök på Åland ingår också, såklart. Men som ålänning känns det lite snopet att damernas besök mest påminner om ett klipp ur en turistbroschyr, med post- och tullhuset och midsommarstång.


Likt lagtingsdebatt
Lite intressant, med tanke på den senaste tidens politiska debatt, är damernas diskussion med en inflyttad finne och en ålänning på en uteservering i en åländsk hamn.
Ålänningen upplyser dem ivrigt om att Åland inte är det minsta ”antifinskt”, vilket intygas av finnen, utan värre är det med finlandssvenskarna som tvingar ålänningarna att flytta till Sverige.
”De tar över Åland, sa ålänningen buttert. De tränger sig in överallt. De tar alla jobb. De tar de offentliga jobbet för där behövs det finska och de tar jobben i näringslivet för där behövs det också finska och det kan ju finlandssvenskarna… Fattar du, Åland håller på att svenskfinlandiseras”.

Boken på 130 sidor har kommit på Söderströms förlag.

ANNA BJÖRKROOS

anna.bjorkroos@nyan.ax