Fin sensmoral och unkna könsroller
Det var fullsatt till sista stol i ungdomshuset Frideborg i Jomala under lördagskvällen, då ungefär 70 personer i alla åldrar bänkat sig för att se premiärföreställningen av ”Dummerjöns” i regi av Synnöve Westerberg.
Det ska sägas direkt: samtliga i ensemblen, som består av barn och ungdomar från Teater Alandicas teaterskola, står för berömvärda insatser. Och överlag löper den relativt korta pjäsen – två akter med paus – på bra, med flera komiska poänger och vältajmade inpass.
Pjäsen bygger på H C Andersens klassiska saga från 1855. Det är ett på samma gång både bra och problematiskt val för en barnteaterpjäs – ”den roliga sagan för alla åldrar” marknadsförs pjäsen visserligen som, men visst riktar den sig framför allt till den yngre publiken.
Väl vald är förlagan i alla fall såtillvida att sagans tidlösa sensmoral ger en viktig genklang till barn och unga i dagens samhälle; att vara annorlunda är helt okej, att vara sig själv är bättre än att tillgjort försöka vara som andra, det vinner du till slut på och mobbarna förlorar. Detta lyckas pjäsen förmedla mycket väl.
Problematiken står att finna i det mera tidstypiska. Könsrollerna i H C Andersens originalsaga är väl ungefär som merparten i sagoberättandet från den tiden, det vill säga ganska skeva i våra nutidsögon.
I sagan står prinsessan allena som kvinna, men det har regissören Synnöve Westerberg här försökt balansera upp genom att skriva in fler kvinnoroller i pjäsen – och det är bra. Däremot får de inte lika stort utrymme som de manliga rollerna i uppsättningen, och förblir ofta passiva medan pojkarna tillåts vara aktiva och vilda och tuppfäktas om bytet – prinsessan.
Det andas en unken boys will be boys-mentalitet och förlegade könsroller som borde förpassas tillbaka till historien.
Läs mer i måndagens Nya Åland!
