Fart och glädje med Mission Impossible
Det var svårt att sitta still på onsdagens kultursoppa i Nordens instituts regi. Svampsoppan fick åtnjutas till folkmusik av gruppen Mission Impossible, Siv Ekström, Gerd Stenlid och Elina Granlund.
Missions Impossibles innerliga spelglädje, humor, fart och swing fick många knän att hoppa under de dukade borden i Alandicas foajé.
I gruppen ingår Siv Ekström, fiol, Elina Granlund, fiol och Gerd Stenlid, tramporgel.
Programmet tog publiken med på en nordisk rundresa i folkmusiken med början från Brudmarsch från Kaustby, efter Konsta Jylhä, vidare till bland annat en norsk brudmarsch och en jämtsk polska efter Lapp-Nils.
Det avslutades med några åländska låtar efter Ole Lindström i Gölby och Otto Silander på Kumlinge och som virtuos avslutning Kille-Jusses polka från Kökar.
Härligt sound
Gruppen Mission Impossible har en härligt mjuk ton och bullret från tramporgeltrampandet ger ett alldeles speciellt trevligt sound. Alandicas foajés akustik fungerar förvånansvärt bra för folkmusik av det här intimare slaget.
Sitt namn fick gruppen för att de hade så svårt att få ihop övningstid när de startade för fem år sedan. Av medlemmarna bor Gerd Stenlid i Uppsala och Elina Granlund studerar numera på Kungliga musikhögskolan i Stockholm, på Åland finns Siv Ekström.
– Namnet var från början ett arbetsnamn. Vi uppträdde första gången på Finska missionssällskapets stora missionsfest för ungefär fem år sedan, berättar Gerd Stenlid.
Att kånka runt på en tramporgel, som är hennes instrument, kan inte vara så lätt.
– Nja, det här är lånat från Kvinnfolk. Jorma, som tramporgeln heter, är uppkallad efter mannen som byggde om den till ett reseharmonium, så det är faktiskt hopfällbart.
Siv Ekström spelar i många olika ensembler, alla har sin charm.
– Det är klart annorlunda att spela så här på tremanhand än att leda en massa stråkar.
Glimten i ögat
Det är härligt att se Mission Impossible spela tillsammans, de har ständig ögonkontakt och glimten i ögat.
– Vi trivs ihop och det är helt enkelt jätteroligt. Det händer mycket i stunden när man spelar, sånt som inte är förutbestämt, säger Elina Granlund.
På repertoaren står mycket polskor, vilket enligt Siv Ekström har flera förklaringar.
– Det finns mycket sådant nedtecknat material, så är de väldigt varierande. Det finns många olika sorters polskor. Så gillar vi att dansa polska också, det är så kul!
Gruppen har inte haft några konkreta planer på att ge ut en skiva, men efter att flera personer i publiken frågat efter det, kanske ett frö såddes att man snart även skulle kunna lyssna till dem hemma.
Maria Johnsson på Nordens institut på Åland är mycket nöjd med hur satsningen på lunchprogram utfallit.
– Konceptet lunch och kort kulturprogram fungerar bra. Vi har en blandad publik med både unga och äldre. Spänningsmomentet verkar också ha del i framgången. Programmet presenteras först en vecka innan och det brukar bli slutsålt.
Höstens sista kultursoppa hålls den 25 november.
