Den nästan perfekta replokalen
Toaletten i korridoren är bara ”nästan en toalett”.
I övrigt är replokalen en av de bättre på Åland.
I källaren i ett höghus i Mariehamn finns en replokal som en gång var en gammal studio.
– Replokaler finns alltid i sådana utrymmen som inte duger åt någon annan, säger trummisen Tomas Tornefjell och en av fyra som delar på hyran på 400 euro.
De övriga är gitarristen Richard Palmer, basisten Kjell Dahl och gitarristen Robert Zetterqvist.
– Vi har alla våra egna projekt och övar här med våra respektive band, säger Richard Palmer.
Ljudisolerad
Whatclub och T-time är två av de band som har lokalen som mer stadigvarande replokal.
– Det flyter på bra, reptiderna krockar sällan, säger Richard Palmer som övar i lokalen så gott som varje kväll.
Replokalen fyller de två funktioner som musikerna letar efter:
– Man vill ha någonstans att öva ensam och någonstans att öva i grupp, säger Tomas Tornefjell.
Dessutom är lokalen ljudisolerad.
– Vi spelade faktiskt in Whatclubs första skiva här. Ibland kan det höras en del ljud utifrån, isoleringen är inte hundraprocentig. Men i det stora hela fungerar det bra, säger Richard Palmer.
Några klagomål från grannarna har de inte fått.
– Men det beror säkert till stor del på att vi spelar musik som skall spelas på måttlig volym. Spelar man metall får man automatiskt problem, säger Tomas Tornefjell.
A och O
En replokal är A och O, det säger de allihop.
– Utan en replokal finns inte bandet, säger Tomas Tornefjell.
De menar att det finns två olika sorters replokaler: de replokaler som tolv-trettonåringar behöver då de just bildat band och börjat spela, och de replokaler som de halvproffsiga banden behöver.
– Det borde satsas lika mycket på replokaler och musicerande ungdomar som det satsas på fotboll. De har eluppvärmd fotbollsplan och jag vet inte allt, säger Kjell Dahl.
– Många ungdomar har verkligen ett brinnande intresse för musik. Och ett gäng fjortonåringar behöver ett ställe de kan vara på hela tiden, grejerna måste kunna lämnas där, säger Richard Palmer.
– Å andra sidan har det alltid varit lite underground att starta ett band. Man kan inte vänta sig att få allt serverat heller utan måste leta upp de ruffiga, tomma lokalerna själva, säger Tomas Tornefjell.
Samtliga påpekar också nyttan Åland skulle dra av framgångsrika band.
– Hur många fotbollsspelare har vi egentligen att skryta med, en? Med tanke på hur många potentiella musiker det finns runt om på Åland skulle de vara värda att satsa på. Det finns en ekonomisk samhällsnytta av musikexport, säger Richard Palmer.
Musikexport
Innan de hittade sin replokal övade de på många olika ställen, till exempel i skolor på kvällstid.
– Alla som spelar måste ha en lokal, annars spricker det, säger Tomas Tornefjell.
Kjell Dahl, som släpade runt på en stor kontrabas, uppskattar särskilt att de hittat en replokal där de kan lämna sina instrument.
– Det är skönt att slippa släpa runt grejerna, det tar onödigt mycket tid.
Bristen på replokaler i stan är något som de förstås alla känner till.
– Det ligger en stor paradox i att vi har ett musikinstitut men inga replokaler. Också de som spelar på musikinstitutet behöver ett utrymme där de kan öva enskilt, säger Kjell Dahl.
– Det skulle vara helt möjligt att få till åländsk musikexport, men då behövs det stöd från samhället, säger Tomas Tornefjell.
