Deckarna att försjunka i under påskriset
Påsk och mord hör ihop.
Påsk-krim har blivit ett alltmer vedertaget begrepp och förlag prickar ut deckarutgivning med påsken.
I dagens Nyan tipsas dock inte om nyheterna, utan om de gamla klassikerna och de som borde bli klassiker.
Fem-böckerna av Enid Blyton
Enid Blyton skrev barnböcker från 1930-talet framåt, mest känd är hon för Mysterieböckerna, Fem-böckerna och böckerna om Hemliga sjuan.
Min pappa läste Blyton med stor förtjusning då han var barn, jag läste dem med stor förtjusning då jag var barn och för ett år sedan läste jag om några Fem-böcker. Spänningsmässigt håller de fortfarande.
På senare tid har böckerna fått kritik för att vara rasistiska och könsstereotypa. Alla tjuvar tendera ha utländsk härkomst, gärna tysk, och halta. Trots det rekommenderar jag Blytons böcker, nyutgåvorna har dessutom censurerats på det värsta påhoppen.
De är spännande och underhållande och utmärkt underhållning för ett barn i elvaårs-åldern.
Mästerdetektiven Blomqvist av Astrid Lindgren
Böckerna om Kalle Blomqvist är mina favoritböcker av Lindgren, jag läser dem om och om igen. Kanske för att sommaren är så sprakande intensiv, för att det alltid doftar nybakta bullar från Eva-Lottas pappas bageri eller kanske för att gubben Green i andra boken har rätt då han mumlar ”barnens glada, oskyldiga lekar”.
I böckerna strider dels röda och vita rosen mot varandra, dels inträffar riktiga mord och äkta skurkar figurerar. Böckerna är trovärdiga utan att vara beskyddande och spännande utan att resultera i sömnlöshet.
Karin Wahlbergs deckarserie om kriminalkommissarien Claes Claessson och läkaren Veronica Lundborg
Så särskilt mycket blod är det inte i Wahlbergs deckare, men mycket vardag med betoning på småstadsliv. Wahlberg skriver feel-good-deckare, att sjunka in i dem är som att sjunka in i ett fluffigt duntäcke.
Wahlberg jobbade som läkare innan hon blev författare och handlingen utspelar sig ofta i sjukhusmiljö.
Visst sker det mord och brott men fokus ligger på den mänskliga faktorn och kontakterna i ett litet samhälle. Läs dem gärna i rätt ordningsföljd med början i Sista jouren.
Arnaldur Ingridasons deckarserie om Erlandur
Islänningen Ingridason är Nordens absolut främsta deckarförfattare. Har du ännu inte bekantat dig med honom har du en fantastisk påsk att se fram emot.
Ofta sammanlänkas brottet med den ensamhet som också kriminalkommissarien drivs av. Det är mer sorgliga böcker än spännande, men också oerhört vackra, ja det finns inget andra ord, brott. Ingridasons språk är dessutom särskilt: det är helt befriat från krumbukter och andra stilgrepp än språket själv. Därför går det rakt in.
Om ni skall läsa en enda deckare i hela ert liv rekommenderar jag någon av Ingridason (men inte den senaste, den var svag).
Patricia Cornwells serie om rättsläkaren Kay Scarpetta
Då jag just fått mitt andra barn var Cornwell de böcker jag orkade läsa. Jag drogs till blodet, skalpellerna, förruttnelsen och liken. Kanske var det en makaber reaktion på gulligullandet med en nyfödd vid barmen.
Hur som helst: jag återvänder ofta till rättsläkaren Kay Scarpetta som utreder mord genom att gräva i lik. Så många i taget orkar jag inte med, varje kapitel slutar med en spänningsuppladdning och de är lite väl språkligt svulstiga. Men då och då kan jag längta efter tjocka vita likmaskar. Då är Patricia Cornwell författaren som aldrig gör mig besviken.
Sjöwall-Wahlöös serie Roman om ett brott med Martin Beck
Det går inte att skriva om deckare utan att nämna Sjöwall-Wahlöö.
De gjorde politik av sina brott men är samtidigt så underhållande att man inte märker att man bli indoktrinerad. Om man är Sjöwall-Wahlöönybörjare skall man börja läsa serien från femte boken, därifrån tar de fart och blir riktigt, riktigt bra. I de första böckerna har författarna ännu inte hittat riktningen.
Låt er inte heller luras av evighets-tv-serierna med Peter Haber. Böckerna är betydligt mer nyanserade och nydanande i genren än tv-serien lyckas vara.
Agatha Christis Tio små negerpojkar
En riktig klassiker där läsaren själv kan roa sig med att lista ut vem mördaren är. Det är så gott som omöjligt.
