DELA

Deckare som gärna fått vara längre

Bertil Lindqvist är ute med en ny deckare där handlingen, liksom i de tidigare, i huvudsak är förlagd till Åland. Lindqvist väver inte bara in Åland i den yttre ramen för handlingen utan har också blick för att ta upp frågor som har potential för brottsliga handlingar och ond bråd död.

I ”Du ska inte ha lust…”, som kom 2005, handlade det om de motsättningar som kan uppstå när en bortaålänning flyttar hem till en by på landsbygden och med sig i bagaget har en massa idéer om hur man kunde bygga ut den lokala turistnäringen. I sin nya bok tar Lindqvist sig an en åländsk rederi- och företagsmiljö där svårigheterna att ge vidare ansvaret i ett anrikt bolag står i förgrunden.


På sin spets
Detta med generationsskiften, med att ”förvärva, förvalta och fördärva”, ställs i fokus när en tredje generation spetsar sig på att ta över eller få ut sina pengar sedan verkställande direktören Michael Havssjiöö med hustru och syster tragiskt omkommer i en bilolycka i Tyskland.
Havssjiöös, som tidigare haft ett vanligt son-namn, är kanske inte längre så väldigt framgångsrika men det finns medel att förvalta – eller fördärva – och det uppstår en dragkamp mellan dem som finns kvar i den andra generationen i företaget och den unga, tredje generation, som helst vill få ut sina pengar och satsa på egna och mera spännande projekt i Stockholm.
I den åländska idyllen får vi uppleva först ett mord och sedan ytterligare ett, nödtorftigt maskerade till olyckshändelse respektive självmord.


Bra målat
När jag skrev om Bertil Lindqvists förra deckare konstaterade jag att hans förmåga att beskriva miljöer och måla stämningar är imponerande och att han också är bra på personskildringar. Så är det också den här gången. Greppet att låta berättelsen ta sin början under en semesterresa med bil i Tyskland överraskar också på ett positivt sätt.
Mariehamn med gator, affärer och krogar nämnda med sina riktiga namn ger en närhet i skildringen och redarsläktens gamla skeppargård med sjöutsikt i Lemland kan vi också föreställa oss även om kommunen inte nämns vid namn och byn inte kan förankras i verkligheten på samma sätt som staden.


Kort format
Det är med nöje, och en viss nyfikenhet, man läser Lindqvist även om upplösningen av mordgåtorna kommer lite väl abrupt och utan större dramatik. En del onödiga korrekturfel finns det i boken men inte så många att det skulle störa läsningen.
Däremot kan man inte undgå att reflektera över det korta format som Lindqvist valt. Visserligen är den nya boken ett tiotal sidor längre än den förra men 174 sidor är fortfarande inte mycket när det handlar om en deckare. Den intrig som författaren målar upp har spännande ingredienser men boken skulle ha vunnit på om både den och personrelationerna kunde ha byggts ut ytterligare och fördjupats. Här finns flera personer, bland dem också kriminalkommissarie Hedman, som man gärna skulle ha velat komma lite närmare in på livet.
En akvarell av Isa Hällström pryder bokens pärm.

jan.kronholm@nyan.ax