Bildrikt kring midsommarstången
Ny bok: ”Från fäktargubbe till rotknöl”. Ålands landskapsregering och museibyrån 2007. Rikt illustrerad.
När Ålands museum i början av maj öppnade sin utställning i specialsalen kring den åländska midsommarstången utlovade man en bok på samma tema. Nu har den kommit.
”Från fäktargubbe till rotknöl” är titeln på boken som förutom på svenska har text även på finska och engelska. Titeln är väl vald för boken handlar bokstavligen om allt från fäktargubbar i Geta, Finström och en hel rad andra stänger till den mäktiga rotknölen på stången i Eckerö Storby.
Boken är utgiven av museibyrån (och därmed även landskapsregeringen) och texterna är skrivna av Chatarina Lönnroth-Sundman. I boken finns en del arkivbilder, men det som dominerar är de nytagna. För bilderna står Britt Marie Trensmar, Annika Dahlblom, Augusto Mendes, Niklas Kjeldsen, Gabriella Nordlund, Chatarina Lönnroth-Sundman. Karl-Johan Edlund, Nya Åland (med flera).
Bakom bokprojektet finns en referensgrupp med Kitty Strandvik, Jan-Erik Tomtlund, Conny Andersson och Annika Dahlblom.
För bokens grafiska utformning står Rita Jokiranta.
Bilden i centrum
Redan på förhand utlovades en bok som till betydande del skulle bygga på bilder och visst är det bilder av midsommarstängerna, deras utsmyckning och olika detaljer som dominerar synintrycket av boken. Av bilderna kan man också utläsa hur stången förändrats (och bibehållits) över tiden. Man ser bland annat hur den åländska flaggan från 1954 gett färg åt stänger, genom målning i blå-gul-röda segment, och även åt kronor i form av material ur blåa, gula och röda fiberlakan. Vad som är vackert är en smaksak, men nog hör bilden på sid 29 av stången i Bjärström – tydligen helt fri från det grälla fibertyget – med av regnet ursköljda och av solen blekta kronor till de allra vackraste.
Urgammal, eller?
Bokens text känns till vissa delar som en utvidgad version av det häfte som tidigare getts ut. Här beskrivs de tidiga noteringarna av åländska stänger med det första belägget i en lantmäterikarta från Bondtorp i Hammarland 1803 och med intressanta återgivningar av de stänger som ritades av under Finska fornminnesföreningens forskningsexpedition till Åland 1871. Det äldsta kända fotografiet av en åländsk midsommarstång är från 1895 och i boken återfinns en vacker bild tagen i Lemland Söderby omkring 1910.
Någon ställning tas i boken inte till midsommarstångens ursprung: och ålder. Är resning av lövade stänger en gammal nordisk sed eller – som forskare också hävdar i dag – en relativt sentida invandrare från kontinenten?
Liksom i den pågående utställningen i museet ägnas en hel del utrymme åt stångens olika delar och den symbolik som man kan tolka in i de olika detaljerna. Här efterlyser museibyrån för övrigt ytterligare bildmaterial och vill ha frivilliga fotografer för årets stångresningar. Intresserade kan kontakta museibyrån och ”boka en stång” och sedan hämta ut en kamera för fotograferingen.
Vilka är källorna?
Men tillbaka till boken. Den känns trevlig att bläddra i och man kan föreställa sig att den ger något både för turister och lokalbefolkning. Som en brist känns dock avsaknaden av källhänvisningar och källförteckning. Hur mycket av texten bygger på tidigare publiverat material (och i såfall vilket) och hur mycket är arkivforskning eller intervjuer med sagesmän? Trots att det är en populärt hållen bok så borde läsaren få tillgång till den informationen. Särskilt som museibyrån är utgivare.
Avsaknaden av namn på personer i närbild är också en brist. Man får hoppas att årets midsommarfotografer i görligaste mån noterar vilka de fångar på bild.
