DELA

Amanda ställer ut i Kakelhallen

I maj kom Amanda Chanfreau tillbaka från sin ett år långa resa i Sydamerika. Resan har inspirerat henne till utställningen Från hängmattan- eller konsten att undvika Machu Picchu.
– Den blev mer melankolisk än jag trodde, säger hon.
Titeln till utställningen kommer sig av att hängmattan och ryggsäcken har varit Amandas enda fasta punkt under resan i Sydamerika. Och att hon helst undviker turistattraktioner som just Machu Picchu.
– Jag är kulturintresserad men kanske mer på en människa till människa nivå, säger hon. Jag såg aldrig Machu Picchu, och inte en enda lama när jag var i Peru.
Hennes målningar i akryl är främst porträtt. Och så blir det oftast för Amanda.
– Det är ju ändå människor som lämnar de starkaste avtrycken. Personerna på bilderna får berätta historierna, säger hon.


Händelserikt år
Många av människorna på bilderna är specifika personer som hon minns. Andra är påhittade, och visar snarare typiska kategorier, som till exempel en typisk mangoförsäljare.
Under sommaren har målandet fungerat som en bearbetning av de upplevelser hon haft under året. Ett år fyllt av dramatiska händelser och mycket känslor. Bland annat var hon med om en stor jordbävning i Peru Pisco.
– Jordbävningen skedde i augusti, och när jag kom dit i februari var staden fortfarande som en soptipp. Man blev van efter ett tag med att det inte fanns några räta vinklar och att allt var förfallet.
Amanda hjälpte till att bygga upp staden. Till en början var hon med och reparerade, men när folk fick veta att hon är konstnär bad de henne måla väggmålningar i skolorna.
– Det var en konstig känsla att måla väggmålningar i så trasiga byggnader. Men jag kände att jag gjorde det av kärlek, och att det kunde skapa glädje och kreativitet hos barnen.


Rastafaris
Flera av porträtten föreställer barnen i Pisco. Hennes tavlor är ganska melankoliska med mycket mörka himlar, hon är själv lite förvånad över att det blev så.
– Där var jag ju inte ledsen. Men det var sorgset att behöva lämna Sydamerika och lite tungt att vara här på Åland, så kanske det var därför.
På porträtten har hon limmat på bitar av säckväv och tyg, för att förstärka känslan av den förstörda staden och att barnen hade mycket i bagaget.
Från den karibiska delen av Sydamerika har rastafaris lämnat avtryck på Amandas tavlor.
– Det var otroligt avslappnat där. Och rastafaris som jag träffade var övertygade om att jag var en rastakvinna, på grund av mina dreads.
I kväll, fredag, har Amanda vernissage på Kakelhallen klockan 18. Utställningen hänger kvar till den 5 september.
Sedan åker Amanda på en ny resa till USA och Mexico.

TANJA LÖNNQVIST

tanja.lonnqvist@nyan.ax

Foto: ANDREAS DIENERT