Aktuell med ny bok och flytt till Geta
– För mig är det en cirkel som sluts, säger författaren Sanna Tahvanainen (bilden).
Från i fredags är hon bosatt i Olofsnäs i Geta där hon och hennes man Kjell Andersen en gång inledde sitt gemensamma liv på Åland.
Samma dag fick hon dessutom sin nya diktsamling från tryckeriet.
Hon har många järn i elden just nu, Sanna Tahvanainen. Detta trots att hon gärna vill ta det lite lugnare och under de senaste åren försökt lära sig att säga nej till olika engagemang. När vi träffas på café bagarstugan i Mariehamn kommer hon just från radion där hon bandat in några betraktelser.
– Det blir lite av en ketchupeffekt ibland. Betraktelserna var något som jag lovade i våras men nu skulle de göras.
Och det finns också annat som kommer ut ketchupflaskan just nu. I går fick Sanna sina första exemplar av den nya diktsamlingen ”Muskedunder”, som kommer på Schildts i september. Och från i går är hon, maken Kjell och dottern Stella bosatta i Geta. Den senaste veckan har gått i flyttlassens tecken.
Diktsamlingen är resultatet av två års intensivt arbete, medan flytten till Geta kom mera brådstörtat på eftersom det plötsligt visade sig finnas att fint gammalt hus till salu där.
Från Geta till Geta
Vi har bestämt träff med anledning av den nya diktsamlingen men vi börjar med att prata om flytten till norra Åland.
För sju år sedan flyttade Sanna in hos Kjell i den gamla skolan i Olofsnäs i Geta där man skapade sitt första gemensamma hem på Åland. Träffats hade de två gjort på Källskär och Sanna tycker fortfarande att Källskär och Geta är de vackraste platserna på Åland. Under tiden i Geta föddes också Stella.
– Hon brukar säga att hon är född i Getaboden, säger Sanna med ett leende.
Efter Geta och en tid på Föglö har familjen de senaste åren bott i Mariehamn där Kjell ju har sitt jobb i Ytternäs skola.
– Vi har bott på den vackra Mariegatan och också letat hus i södra staden men så dök huset i Geta upp, en gammal Amerikavilla, förklarar Sanna.
Lite som att flytta hem känns det och hon ser också fram emot att inte behöva sitta och skriva i sovrummet utan nu få ett arbetsrum. Kjell får också utrymme för sitt målande.
Att bo i ett helt nytt hus är heller inget för henne. Hon säger att hon vill att det skall finnas lite historia i väggarna.
London 1851
Historiska händelser är också något som hon tangerar i den nya diktsamlingen som fått namnet ”Muskedunder”. Där tar hon läsaren till London och Crystal Palace, glaspalatset som byggdes till världsutställningen 1851, till en samling gamla vapen med den ryske tsarens initialer och till marmorn och begravningsplatserna i den eviga staden Rom.
Hon berättar att Kjell alltid varit mycket intresserad av historia och är en god berättare och att hon själv också börjar intressera sig alltmer för historiska händelser under de senaste åren.
– Upptakten till ”Muskedunder” var att jag frågade Kjell hur det kunde komma sig att det fanns ett engelskt fotbollslag med ett så vackert namn som Crystal Palace. Han svarade: Hyde Park och världsutställningen 1851. Resten fick jag ta reda på själv.
I arbetet med boken har hon besökt både London och Rom.
Paralleller
Crystal Palace, den väldiga skapelsen i gjutjärn och glas, ser hon också som en symbol för alltings storslagenhet och alltings bräcklighet. Under världsutställningen 1851 försökte man pressa in allt det nya och moderna som den tidens värld hade att bjuda på i glaspalatset och här finner hon en parallell till det som många människor upplever i dag.
– I Crystal Palace fanns ett vilorum men räcker det med det om man trycker in för mycket?
Sanna Tahvanainen berättar att hon själv de senaste åren medvetet försökt att inte göra mer än hon klarar av. Att hon försökt lära sig att säga nej. Att uttrycka sig genom sina böcker i stället för att skriva kolumner, att inte delta i allt som hon blir inbjuden till.
– Det finns ju så mycket man vill, så mycket som är roligt. Men man måste inse att också det roliga tar på krafterna. Jag har en jobb som är otroligt roligt men måste förstå att inte jobba ihjäl mig. Och man behöver inte synas i offentligheten hela tiden.
Här är vi tillbaka där samtalet började, vid flytten till Geta.
– Det var inget fel på Mariehamn men i Olofsnäs kan jag tillåta mig själv att vara mera i fred, säger Sanna.
– Och kan jag välja mellan att titta på en parkerad bil utanför fönstret eller en äng med tranor så väljer jag ju det senare, tillägger hon.
Den 2 september släpps hennes diktsamling och på det följer en höst där en hel del resande i förlagets lansering av boken inte kan undvikas. Och då är det viktigt att ha en trygg plats att återvända till för att söka vila.
