Skivnostalgi och flummiga kläder
Det finns inga flummiga väder, bara flummiga kläder!
Denna devis levde vi efter i Indien förra året då vi strosade omkring på gator och torg på andra sidan jordklotet. Gott om flummiga kläder fanns det, vädret det var väl mest varmt, förutom om man var uppe i bergen då var det kallt. Detta var på den tiden innan ord som global värmning, och liknande uttryck kommit igång på allvar. Nuförtiden vet vi mycket väl att det finns flummiga väder. I sommar behöver vi inte åka ner till Grekland, vi kan komma upp i liknande temperaturer här om vi vill. Åland – Bättre än Florida! Och frågan om människans tekniska strävan och det tekniska sambandet med naturen börjar stå sig mer och mer klar.
Själv är jag en teknisk bakåtsträvare. Jag har insett det. Jag tycker det här med det tekniska ställer alltför stora krav på oss nuförtiden. Vi ska alla ha fem bilar, tre laptops, elva i-pods och ett gäng mobiltelefoner. Ja, reser gör jag ju faktiskt en del det måste erkännas, men alltså egentligen när jag tänker efter nu så nöjer jag mig nog bara i konsumtionsväg med någon cd-skiva om året. Det är allt jag behöver och gärna speciellt nu såhär i sommartid. (Det är liksom bäst då.) Ja cd-skiva, ni läste rätt, jag tänkte faktiskt på den, den hopplöst omoderna cd-skivan. (Och egentligen gillar jag lp-skivor ännu mer men det skippar vi här för enkelhetens och förståelsens skull).
Jag köpte en häromdagen och insåg att det är en fin upplevelse detta med skivor. Att öppna upp det där plasthöljet försiktigt och efter att ha granskat den en stund, sedan ta ut den platta runda saken därinne som oftast är snygg på nåt sätt man inte vet hur innan och som faktiskt otroligt nog kan ge ifrån sig ljud om man använder den på rätt sätt i stereon.
Men herregud säger ni, kom igen, så hopplöst otroligt jävla omodernt, är du född på 30-talet eller och musik ska laddas ner från Internet och allt det där, men alltså jag gillar verkligen cd-skivan, den platta runda snygga. Att man handgripligen får ta ur den ur fodralet, lägga den i sin alldeles egna stereo där hemma, och sen höra hur dessa två mekanismer verkar ljuvt i samförstånd. Ligga där i rummet fyllt med massa bra ljud och samtidigt mikroskopiskt noga gå igenom det nya skivhäftet med sina nya glansiga sidor. Skivor på nätet har inget skivhäfte; och man kan inte ta på dem. Bara en sån sak. Det är känslan jag snackar om. Skivkänslan.
Skulle det vara något som slår den i teknisk väg, så är det väl livekonserter då. Även där är det tur att det är sommar nu. För så kan man sitta där, på sin klipphäll och nynna på sina favoritlåtar om kvällarna, och sedan när tiden är kommen, resa sig upp och vandra iväg på festival. Kanske till och med ta på sig lite flummiga kläder.
