Jag vill inte vara fånig på Halloween
Alltså, Halloween. Jag hyser någon slags spontan motvilja mot hela grejen. Inte för att jag har så mycket emot det faktum att det är en nyimporterad tradition att hålla på med pumpor och vampyrtänder och allt vad det nu är, inte heller för att det råkar vara amerikanska traditioner vi tar till oss.
Jag misstänker att anledningen till att jag inte riktigt gillar det är det här fenomenet med vuxna (halvvuxna) människor som klär ut sig till jättepenisar eller korsettprydda häxor och sedan går ut och festar. Jag tror att jag inte gillar det mest för att det ser så fånigt ut.
Okej, det är väl kul för ungarna som nu har två tillfällen i året att klä ut sig och springa runt och terrorisera grannarna med krav på godis. Jag menar på min tid var ju tjugondagknut en av årets absoluta höjdpunkter – varför inte göra samma sak lite oftare? Kanske för att det inte blir riktigt lika roligt om man gör det oftare. Ungefär som om man skulle börja fira en extrajul i augusti.
Jag tror i och för sig inte att ungarna skulle ha något emot en extrajul heller. Så jag tror jag förstår dem, och jag är till och med beredd att bjuda på godis om någon skulle våga sig till vår dörr. Lite charmigt är det ju ändå med små sjuåriga vampyrer.
Men de som inte är barn längre. De ser bara fåniga ut. Särskilt jättepenisar förstås, men korsetthäxor är knappast mycket bättre. I och för sig borde väl de här fånigheterna uppmuntras – jag menar, egentligen är det ju alltför sällan som folk vågar vara barnsliga, se fåniga ut och ändå umgås med andra människor. Det kan mycket väl vara nyttigt. Jag är nog lite rädd för det – och där har vi den naturliga förklaringen till min motvilja mot Halloween. Jag vill inte vara fånig.
Nåja, antagligen slutar det ändå med att jag ser utomordentligt fånig ut och står på Mariepark och sörplar i mig mina drinkar genom sugrör eftersom min penisdräkt (som jag inte äger ännu, men som riskerar att tillverkas på förfesten) hindrar mig från att dricka normalt. Det kan faktiskt bli hur roligt som helst. Och kanske ge mig en ny självdistans.
