DELA

Jag är hellre en Elliphant än en Plura

När jag hörde Elliphant första gången blev jag ju förstås till mig. Jag fick rysningar över hela kroppen. Det var ett nytt sound, fräscht och alldeles underbart. Det var precis vad jag behövde. Jag behövde en uppföljning till sommarens Niki & the Dove. Utan att vara lika nojsigt och glatt som Gnucci.
Jag var lycklig. Sen såg jag videon till Live Til I Die. Fan, var det verkligen nödvändigt att hon skulle vara sådär snygg ? Och cool. Jag ville ju hitta det där soundet . Jag ville ju va sådär snygg. Jag som inte ens gör musik. Jag som inte ens vill göra egen musik. Men där var den där löjliga kvinnliga svartsjukan direkt. Patetiskt.

Men vi kan
fundera lite längre. Skulle Elliphant slagit igenom om hon var überfet och klädde sig som en tant? Det är tveksamt. Ser vi på det andra könet däremot så är det betydligt enklare att slå igenom fastän man är ful och talanglös. Se bara på Takida. Sångar-Robert är ju verkligen inte snygg. Okej, han sjunger bra, men med en fäbless för dansband borde han ju rimligtvis inte spelas på radiokanaler med självrespekt.
Och se på Plura. Vilken motsvarande kvinna finns det i nöjesbranschen som röker, är överviktig, allmänt ofräsch och inte kan sjunga? Okej, Plura kan få lite eloge för sitt låtskrivande. Men om Pluras kvinnliga motsvarighet finns så syns hon i allafall inte i bästa sändningstid i tv.

Det börjar
bli bättre, orättvisorna mellan könen blir sakta sakta mindre. Plura är ändå från en svunnen tid, en relik. Som exempel kan vi ta Gossips Beth Ditto. Hon har nästan blivit accepterad trots sin övervikt. En enorm sångtalang med med ett antal rysgivande låtar i repertoaren kan överbrygga utseendemässiga hinder.
Ett annat tecken på jämställdhet är att det kommer ut en massa överstylade (om de är snygga kan diskuteras) pojkar som måste kunna både sjunga och dansa. Det börjar ställas lite krav på karlarna. Anton Ewald, till exempel: vad vore han utan en superhet styling (vi ignorerar det faktum att han har moppe-musch) och sin tidsenliga Jennie Widegren dans? Helt ärligt så håller hans låt inte i sig själv.

Men, vill vi
att det ska röra sig i denna riktning? Ett svar kan vara ja, underhållning är hela paketet. Jag förstår den tanken, har kommit på mig själv många gånger med att inte vilja hyra en film för den saknar ögongodis. Och i enklare medier så som Melodifestivalen och kommers-pop blir det onekligen viktigt med hela paketet. Har svårt att se att småtjejer skulle skrika efter en ny Plura liksom.
Ett andra svar kunde vara nej. Vi lyssnar på musik med öron och hjärta. Vi bryr oss bara om musikens kvalitet och artistens talang. Känns lite pretto va?

Jag gillar
variationen. Jag gillar att det finns både snyggisar, fulisar, talangfulla och talanglösa. Som en stor blandgodispåse man kan välja från efter humör. Det är dock lite dåligt med talangfulla, fula kvinnor i påsen. Talanglösa, fula kvinnor finns det ännu färre av. Jag skulle kunna vara en av de sistnämnda om jag ville. Fast jag skulle ju hellre vara en ny Elliphant…

Tina Danielsson