Gubbgrillåret 2012
Kära vän som har varit med och upplevt 2011. Om det är något jag har lärt mig av detta hundår så är det följande: Ett liv utan gubbgrill är inget värdigt liv. Ja, om jag finge ge dig två tips inför nästa år och resten av livet så skulle de lyda: 1. Börja gubbgrilla. 2. Använd aldrig ordet ”finge” i en skriven text, det får dig att framstå som amish.
Men för fasen. Börja gubbgrilla. Jag menar det.
För oss emellan, det är inte mycket du kan göra för att påverka de stora sakerna i livet – katastrofer av olika mått inträffar, hur mycket du än går på gym, donerar till Röda Korset eller köper skor som ger stöd åt hålfoten. Livet skiter i sånt, kära vän. Vänner och släktingar blir ändå sjuka ibland. Älskade husdjur ”flyttar till landet”. Du stiger snett, plomber trillar ur och du får julhälsningar från Döden (och blir förbannad och messar Nyan). Din fru eller man lämnar dig. Liverpool får bara 1-1 hemma mot Blackburn. Klimatet går sönder. Din fru eller man kommer tillbaka. Ja, du ser, katastrofer, små och stora, på löpande band. Och inget kan du göra.
(Eller, jo, en sak kan du göra: Börja gubbgrilla. Jag ber dig.)
Dessutom. Ditt ansikte förslappas och blir lite längre för varje år som går, samtidigt som ditt minne blir lite kortare. Det finns säkert en matematisk formel som kan räkna ut det exakta förhållandet däremellan, men när du är gammal nog att behöva den formeln är du inte pigg nog i hjärnan att klara av uträkningen.
Tiden rusar. Din nya, snajdigt skurna Tigerkostym är plötsligt sex år gammal och sitter som en sovsäck. Grannens ohängda glin, som helt nyligen kastade kissballonger på din Labradorvalp, är nu din husläkare.
Och inget kan du göra.
Förutom att börja gubbgrilla. Än är det inte för sent.
Min första gubbgrill inträffade för mer än tio år sen, under en skön julinatt på en altan i Mariehamn. Vi drack vin och åt osunda mängder kött. Det var jag och två gossar till, och när vi skålade för första gången den kvällen visste vi ännu inte att vi hade dragit igång en tradition.
Andra året, eller kanske det tredje, satt vi under ett carport-tak i spöregn och grillade, medan tonerna från en dyngsur Rockoff-festival studsade mellan husväggarna. Året därpå stod vi på en prunkande gård på landet, i bara shorts, i brännande sol, och stektes ikapp med de färdigmarinerade kotletterna.
Vi har grillat i båtar, på bakgårdar, på stenkobbar och på bröllop. Ett år hittade vi ingen riktigt bra plats, då grillade vi på en pakethållare på en cykel bakom en lagerlokal i Östra hamnen. Gud så vi har grillat.
Men framför allt så har vi dryftat alla de där små och stora katastroferna – och glädjeämnena – i våra liv. Gubbgrillarna har blivit årligt återkommande ventiler där frustrationer och små hemligheter har pyst ut, ibland med lite hjälp av whisky. Hur skulle vi klara oss utan dem? Och hur skulle vi klara oss utan dansbandet Perikles gräsliga dänga ”Var ska vi sova inatt”, som har blivit något av vår gubbgrills nationalhymn?
Sätt igång. Låt 2012 bli ditt första gubbgrillår. Och ifall du inte redan förstått det: Man behöver inte grilla. Man behöver inte ens vara gubbe.
Det viktigaste är att ha någon att dryfta med.
