Ge teatern ett institut!
Det är inte så många ålänningar som har valt att utbilda sig till skådespelare under det senaste århundradet. En snabb ovetenskaplig genomgång ger vid handen; Helge Sölgén på 1940-talet, Rune Sandlund på 1960-talet, Johnny Ehn på 1970-talet, Matts Stenlund på 1980-talet och Marc Svahnström på 1990-talet.
Gun Sjöroos tog vägen till yrket via en praktikplats på Åbo Svenska Teater, undertecknad gick Teaterhögskolan på 00-talet och Andrea Björkholm och Jon Henriksen går just nu samtidigt (!) men på olika årskurser. Andrea lär för övrigt vara den första åländska kvinnan i den skolan.
På sångsidan har Åland länge stått starkt i den professionella sfären. Man kan nästan tala om ett sångunder där Walton Grönroos var en tidig storhet, och dagens stjärnor som Björn Blomqvist, Mikael Fagerholm, Annika Sjölund, Christian Juslin, Therese Karlsson, Jenny Carlstedt, Johanna Grüssner, Dan Karlström, Frida Josefin Österberg, Sofie Asplund, Philip Björkqvist och Frida Johansson. Listan är lång så att man baxnar!
När det gäller sången spelar Ålands musikinstitut en stor roll som språngbräda för åländska ungdomar som drömmer om en framtid som sångare och musiker. Utbildningen i sig är viktig. Men det spelar också en stor roll att eleverna får lära känna andra äldre ålänningar som har tagit steget och professionaliserat sin konstutövning. Yrket framstår som mer konkret, och eleverna har möjlighet att ställa frågor och få råd. För de som funderar på att förkovra sig inom teaterkonsten finns inte riktigt motsvarande funktion i nuläget på Åland.
För mig personligen var det i tiderna en blandning av tur och slump som gjorde att jag i rätt tid fick upp ögonen för vad en skådespelarutbildning kan innebära och att man faktiskt kan göra sin hobby till ett yrke. Alla kanske inte hade den turen utan fick se sin tankedröm segla förbi. De talangerna och drömmarna kunde ett scenkonstinstitut ha fångat upp.
De senaste åren har det i olika sammanhang lyfts fram att musikinstitutet kanske borde utvecklas till att inhysa också teaterverksamhet för barn och unga och därmed bilda stommen för ett Ålands scenkonstinstitut. Det hoppas jag verkligen att blir verklighet! I någon form.
Jag tar mig krönikörens frihet att vädra framtidstankar: Ett åländskt scenkonstinstitut för sång, musik, dans och teater skulle inte bara fungera som plantskola för framtida scenkonstnärer. Institutet kunde också odla samarbeten med andra scenkonstskolor i Ålands närområde och ha utbyten av både elever och lärare.
Institutet skulle vara en naturlig samarbetspartner som kunde locka olika nordiska, europeiska och internationella projekt till Åland, och samtidigt ge barn och ungdomar möjligheten till spännande möten och resor i gränsöverskridande projekt. Projekt som är otroligt utvecklande och ger minnen för livet.
Naturligtvis skulle institutet också samarbeta med lokala producenter som till exempel Teaterföreningen i Mariehamn, och varför inte med Åbo Svenska Teater.
För Åland skulle en satsning på ett scenkonstinstitut innebära att man stärker landskapets position som ett framåt och öppet örike mitt emellan Finland och Sverige, och mitt i Norden. Satsningen skulle ge en ökad genomströmning av idéer och tankar, kunskap och innovationsförmåga och skapa breda kontaktnät.
Projekten som kunde frodas i dess kölvatten skulle ge omedelbara och positiva ringeffekter för både näringsliv och turism. Helt enkelt saker som Åland behöver i dagens postindustriella nedförsbacke.
Alfons Röblom
