Det enda en man kan få
Läste ni om mannen som stal 46 förpackningar rakblad i Mariehamn i vintras?
Usch och fy för stölder, men jag kan inte ha varit den enda som tänkte – jag förstår honom.
Jag förstår honom för att en rakhyvel fortfarande är hundra gånger bättre än en rakmaskin, oberoende av om den rakmaskinen har inbyggd mp3-spelare och GPS-navigator.
Jag förstår honom för att rakbladen är svindyra, och hur mycket reklamen än nöter på om cutting edge-teknologi så anar man att de kunde vara billigare om det inte vore för att något 19-årigt fotbollproffs (som vi trogna kunder ändå inte känner igen) får 500 miljoner för att stå framför kameran en stund och låta en brasiliansk fotomodell smeka hans haka.
Och jag förstår honom för att det känns som om vi som håller fast vid hyveln har hamnat i klorna på ett bolag som jag inte tänker nämna vid namn här, men det är STORT, tänk McDonald’s eller Pepsi-stort.
Bolaget som tillverkar själva rakbladet är alltså stort nog i sig, men nu har det blivit uppköpt av ett ännu större bolag som säljer tvättmedel men presenterar sig på sin hemsida som om det vore Röda Korset.
Och konkurrenterna tycks ha försvunnit. Förr såg man åtminstone Wilkinson Sword på butikshyllorna. När jag spanade efter det på internet nyss fick jag meddelandet ”Servern på www.wilkinson-sword.co.uk svarar inte”.
Det kan vara ett tillfälligt fel. Eller så har CIA vidtagit åtgärder.
Jag är inte immun mot reklam. Det senaste kvartsseklet har jag hållit mig till den sortens rakblad som mannen stal, oberoende av om det haft ett, två eller tre blad.
Min högst personliga åsikt är att det tredje bladet inte gör någon nytta alls. Det är där för syns skull, och syns gör det verkligen när man skär sig med trippelbladet.
Ovanför bladen finns en grön remsa. När den är bortspolad är det enligt tillverkaren dags att byta blad. Jag tycker att remsan försvinner fortare nu än för några år sedan, och att bladen inte rakar lika bra.
Pappa tycker det också, visade det sig. Och svärfar. Så jag ringde till det stora företagets kontor i Sverige och frågade om de ändrat designen. Tydligen inte, men en trevlig kvinna på kundtjänst tog mig på stort allvar och ställde frågor som jag omöjligt kunde svara på. Hur ofta jag byter blad, till exempel. Det vet jag inte, jag bara tycker att det blivit oftare. Jag köper mina blad på Konsum och pappa köper sina på Sparhallen, så det kan inte bara röra sig om ett dåligt parti.
Kundtjänstkvinnan undrade om jag vill ha en ny förpackning som plåster på såren. Tack, det var vänligt men det behövs inte. Jag vill bara veta varför det inte är lika behagligt att använda det stora bolagets rakblad längre.
Skäggväxten kan ju förändras, konstaterade kvinnan.
Visst, så är det väl. Det är inte produkten som blivit sämre, det är konsumenten.
