SÖK
MENY
Zoodiaken behöver ny, dyr utrustning
Enligt Marcus Måtar ”vet kritiska insändarskribenterna inte vad de talar om”. Det är sant att det är mycket som jag inte vet om ÅMHM som helhet. Däremot har jag en del erfarenhet om jourverksamheten här som kund (= den som ÅMHM ska ordna den bästa möjliga livräddande veterinärvården till under jourtid), i över tio års tid.
Det finns så klart lyckliga historier, de flesta veterinärer klarar av underverk med den kunskapen och utrustningen de har. Men låt oss koncentrera oss på problem nu, för vården är långt ifrån lika för alla och då det går fel kan det gå fruktansvärt fel.
Zoodiaken behöver ny, dyr utrustning. Men vad hjälper det så länge det finns veterinärer som inte ens använder det som redan finns? Är det inte klokast att allra först rekrytera en smådjurskunnig veterinär och omorganisera arbetet på kliniken så, att alla som jobbar där faktiskt klarar av de uppgifter de får betalt för? Sen kan man prata om utrustning. Det är nämligen inte prylarna som gör jobbet, även om de ökar behandlingsmöjligheterna och förbättrar diagnostik.
Att köpa tjänster av Smådjurskliniken skulle helt riktigt kunna vara en del av lösningen. Men det måste väl ändå alltid finnas ÅMHM veterinär tillgänglig för både nyttodjur, större sällskapsdjur samt djurskydd?
Enligt Måtar är ÅMHMs veterinärlöner är högre än på den privata sektorn. Verkligen? Om man räknar bort jourtillägg, tar bara grundlönen 40 timmar per vecka vanlig arbetstid?
Vilken summa tror styrelsen vara lukrativ nog för en privat klinik att sätta igång jourverksamhet, med löner, utrymmen, utrustningen, vinsten inräknade? Hur hög lön tror de motivera veterinärerna börja arbeta obekväma tider och inom ÅMHMs ramar? Var drar ni gränsen till akutvård, vad får man och vad får man inte göra? Skulle det ändå finnas en ÅMHM veterinär som godkände varje ingrepp, så att jouren inte i misstag ger mer vård än vad lagen kräver?
Vidare undrar jag hur det, med höga löner och resursbrist, är möjligt att det kan på jourtid, under en hel helg, finnas två veterinärer i tjänst, en som svarar på telefon och en annan på kliniken? På vilket sätt förbättrar detta effektiviteten och kvaliteten på vården? I vårt allra senaste fall diskuterade veterinären på telefon engagerat möjliga orsaker och undersökningar, men den på kliniken satt hunden på dropp för två timmar, vägrade gång på gång all undersökning och erbjöd sig att avliva vid behov. Om ÅMHM kan ha dubbla veterinärer på jour, varav ingen ens försöker ta reda på vad djuret lider av, och detta anses vara både den mest kostnadseffektiva och etiska ”vården” som går att ordna är jag mycket, mycket orolig.
Måtar har i princip rätt i det att om sällskapsdjuren ska betala 25 procent mer för jour så ska det gälla alla arter, utan undantag. Men att höja avgifter för den vården vi nu (inte) kan få visar antingen total brist på kunskap om jourverkligheten eller lika stor brist på skam. Om jag som kund måste öppna limtub för veterinären för att hen ska få fast ett sår, föreslå möjliga orsaker och behandlingar då hen står förvirrad, eller hamna t.ex. sköta den parenterala vätskebehandlingen själv hemma, kan man knappast heja på kvaliteten.
Då borde man skämmas, ordentligt, och fråga sig hur sådant ens är möjligt på Åland år 2020. Är det ens lagligt? Men att istället gå och tänka på att höja priser visar sådant oförstånd om verkligheten samt brist på respekt för hobbydjursägare att jag, för en gångs skull, saknar ord.
KATJA KOSKINEN
DJURÄGARE, HÄLSOVÅRDARE, SJUKSKÖTARE, DJURTRÄNARE
SVAR PÅ INSÄNDARE:
I några insändare de senaste veckorna har ÅMHM:s veterinärklinik Zoodiaken diskuterats utifrån olika perspektiv. Vi på myndigheten är glada över engagemanget men ser också att det verkar ha uppstått missförstånd kring syftet med den resurs som begärts. Idag har myndigheten inte tillräckligt med veterinärresurser för att ge den service till samhället som vi bedömer nödvändig. Vi har länge haft svårt att bemanna och driva smådjurskliniken effektivt då övriga veterinära uppgifter tar majoriteten av vår tid och en veterinär med specifikt smådjursansvar är myndighetens förslag på lösning.
Resursen som begärts är alltså i första hand kvantitativ. Den kliniska kompetensen är å andra sida otroligt viktig och vi arbetar på flera sätt för att hålla en så hög nivå som möjligt utifrån nuvarande förutsättningar. Det förhindrar inte att en del kan vara besvikna på den behandling deras djur har fått och vi vill väldigt gärna få direkt återkoppling i sådana fall. Vår ambition är självklart att ge så god service och vård som möjligt.
SUSANNE PERANDER
MYNDIGHETSCHEF ÅMHM
