Vuxenstöd till skärgårdsungdomar
Hösten 2005 skrev jag en finansmotion i lagtinget och hade ett förslag.
Ett konkret sätt att stöda ungdomarna från skärgården som har behov av det skulle kunna vara genom ett system med stödfamiljer/ personer. Att sluta grundskolan och börja på gymnasialstadiet är ett stort steg, att dessutom flytta hemifrån vid 15–16 års ålder som ungdomarna från skärgården gör är ett ännu större steg. Enligt uppgift studerar ungefär 100 skärgårdsungdomar i staden.
Har man sin familj på avstånd kan det i vissa situationer kännas både ensamt och otryggt. Har man bekymmer av allehanda slag, inte minst praktiska, kan det kännas skönt att ha någon vuxen som man kan vända sig till om föräldrarna inte finns på ort och ställe. Många har säkert släktingar eller vänner men det finns de som inte har någon vuxen att vända sig till. Speciellt en inflyttad familj har inte samma nätverk.
Det kan vara vardagliga saker man behöver hjälp med: som att man behöver skjuts någonstans, man kanske blir sjuk och behöver komma både till hälsocentralen och apoteket, man kanske behöver låna någonting eller så kan man umgås och kanske äta middag då och då hos stödfamiljen.
Det skulle vara intressant att se om det finns behov hos ungdomarna och om det finns potentiella stödfamiljer/ personer i Mariehamn med omnejd.
Ett sådant här projekt kunde startas upp av förslagsvis Folkhälsan, Röda korset eller Rädda barnen.
I årets upplaga av ”Gammalt och Nytt”, Föglö hembygdsförenings tidsskrift, intervjuas en inflyttad familj om fördelar och nackdelar med att bo i skärgården. Föräldrarna tycker att det känns nervöst och omöjligt att man vid fyllda 15 skall klara av att bo ensam i Mariehamn.
Ett system med stödfamiljer skulle underlätta!
Katrin Sjögren (lib)
