Visst kan Åland tjäna pengar på Östersjön
All välstånd, i ekonomisk mening, grundar sig i arbetsplatser och konkurrenskraft. Det är säljarna som skapar de pengar som står till politikernas förfogande. Dessa basfakta får vi inte glömma i jakten på hållbarhet på Åland. För att tjäna pengar måste man ha något att sälja till dem som vill köpa.
För Ålands del har det rört sig om fisk, potatis, lök, äppel, bil- och båttransporter, spel, tobak, sprit, upplevelser, lugn, nattliv osv. All försäljning skapar sysselsättning i väldigt många olika led.
Sjöfarten är den stam på vilken en enorm hop grenar har vuxit ut och gjort Åland rikt och tryggt. Hittills har den åländska hungern lagt grund för internationell konkurrenskraft inom en mängd olika näringar med sjöfarten som ledfyr.
Ändå tyder tillväxten i näringslivet på mindre framgång och fler utmaningar. Åland tappar mark i förhållande till vår närmaste omvärld och sådant måste vi ta på allvar. Till skillnad mot Sverige och Finland har Åland inte råd med ens tillfälliga nedgångar. Vi får aldrig tillåta oss att tappa konkurrenskraft och affärer till andra. Det kan starta en nedåtgående och förödande spiral.
Därför är det av avgörande betydelse att vara med där och när strategierna för hela Östersjön dras upp, till exempel inom Baltic Sea Parliamentary Conference (BSPC) som utgör Ålands tydligaste plattform i vårt internationella kontaktnät.
På agendan när organisationen möts i Hamburg nästa vecka står bland annat hur Östersjön ska bli ett föredöme och gott exempel för andra och samtidigt utgöra ett innanhav vi alla kan njuta av. Hållbarhet och tillväxt måste gå hand i hand, inte sträva åt olika mål.
Östersjön är världens i särklass mest trafikerade internationella havsområde. Runtom bor 90 miljoner människor som delar på ett hav som till ytan är fem gånger mindre än Medelhavet. Ser man till medeldjupet är skillnaderna extrema; Östersjön: 55 meter, Medelhavet: 1.500 meter. Detta är utmanande.
Trots den redan hårda pressen tyder inget på att det ska bli lugnare på Östersjön, tvärtom. Utvecklingskurvorna pekar alla åt samma håll. Fartygen som redan hanterar nittio procent av allt vi köper och säljer blir fler och större. Inom de kommande tjugo åren är expansionen enorm; enligt trendspanarna uppemot hundra procent i vissa segment. Vi ska flytta mer olja, fler passagerare och bilar, större lastenheter och så vidare. Vare sig Åland vill det eller inte är Östersjön ett tillväxtområde och då gäller att gasa, inte bromsa. Gör vi det senare tar någon annan affärerna, jobben, tillväxten och framtiden ifrån oss.
Åländsk näringspolitik måste på alla plan handla om att nå världsklass; inom utbildning, sjöfart, logistik, odling, IT och så vidare. I det arbetet ingår att vara med i ett tidigt skede av policyarbetet. Kommer man för sent till bordet är det bara resterna kvar.
Genom att vara med där strategier formas kan vi skapa förutsättningar för entreprenörer och risktagare. Det åländska sjöfartsklustret är redan föregångare när det gäller hållbar shipping. Det kan Åland bli även inom fiskodling, jordbruk, banking, spel, IT och mycket mer. Men då gäller att släppa taget om sargen och ge sig ut på isen. Vi måste våga ta risker för nå försäljning. När färjtrafiken startade var det få som trodde det skulle bli något. När Chipsen startade för femtio år sedan var skeptikerna många. Nu är frågan. Vad ska vi tvivla på att kan lyckas i framtiden?
Till exempel därför anser jag att landskapsregeringen omedelbart borde bredda upphandlingen av Fögötrafiken till att inkludera en tunnel från Svinö till Degerby. Det skulle spara miljoner av skattepengar och skapa förutsättning för tillväxt och arbetsplatser – på hela Åland.
JÖRGEN PETTERSSON
VICE ORDFÖRANDE OCH SHIPPING RAPPORTEUR I BALTIC SEA PARLIAMENTARY CONFERENCE
<”Byline tfn”>
