Visst hör idrott och politik ihop
Förrförra veckan kom uppgifter om att 262 ukrainska idrottare dödats under Rysslands anfallskrig mot Ukraina. 363 ukrainska idrottsanläggningar har förstörts. Dessa förluster är små sett till den totala förödelsen, men bevisar vikten av att den internationella idrottsfamiljen står upp för Ukraina.
”Vi uppmanar Internationella Olympiska Kommittén (IOK) att säkerställa att inga idrottare diskrimineras med anledning av sin nationalitet”, sade FN:s expertpanel i vintras.
IOK kontrade med att de ska hitta vägar för att tillåta ryska och belarusiska idrottare att tävla under neutral flagg i kommande OS. Den olympiska andan som förbjuder diskriminering ska vara vägledande.
Denna rekommendation har en stark påverkan på internationella idrottsförbund att öppna upp för motsvarande möjligheter. Fram tills nu har vissa förbund som till exempel tennisen tillåtit ryska och belarusiska idrottare att tävla under neutral flagg. Kritiken mot FN och IOK har varit massiv och här har de nordiska länderna visat kurage. Ålands idrott var föredömligt med på nordiskt ställningstagande mot ryskt och belarusiskt deltagande i internationell idrott.
FN:s och IOK:s mycket naiva och smala sätt att se på situationen ger givetvis en stor prestigevinst för Putin. Den olympiska andan har ett stort värde och fyller många goda syften, men det finns gränser.
Den ryska idrotten har alltid haft starka kopplingar till armén och den systematiska dopingen orkestrerad via statsapparaten har varit en pusselbit i hela propagandamaskineriet. Den ryska staten har sett idrotten som en enkel väg att putsa upp Rysslands varumärke internationellt.
Jag vet inte vad FN och IOK ser framför sig? Att en ukrainsk och rysk boxare går en guldmatch i OS och vänskapligt kramar om varandra efteråt? Eller står bredvid varandra på en skidskyttevall? Det senaste årets bojkottning av Ryssland på internationella idrottsarenor har svidit rejält för Putin som under åren getts många möjligheter till ”sportwashing” av sin politik.
Nej, givetvis ska inte ryska och belarusiska idrottare vara välkomna internationellt så länge anfallskriget pågår och så länge Ryssland ockuperar delar av Ukraina. Det vi troligtvis kommer få se i närtid är att fler idrottsförbund öppnar upp vilket skapar en kedjereaktion med bojkottande länder som inte accepterar ryska och belarusiska idrottare.
Vi kommer säkert att se dessa idrottare i många mästerskap, men på bekostnad av andra länders frånvaro. Ett sundhetstecken skulle vara att FN och IOK omvärderar sitt ställningstagande, det skulle skicka rätt signaler till alla idrotter och en iskall hälsning till Kreml.
I slutändan handlar det även om pengar. Sämre tittarsiffror ger sämre sponsorintäkter vilket ingen idrott eller tv-kanal vill ha. Därför sitter den sportintresserade gräsroten på en stor makt. Någon som skulle njuta framför teven av att se Alexandr Bulsjunov i skidspåret eller Maria Lasitskene hoppa höjd och samtidigt veta att Putin gnuggar händer och att deras ukrainska motståndare är hemma och slåss för sin överlevnad?
Därför kommer i alla fall jag bojkotta all idrott som öppnar upp för Putins idrottsarmé. För mig blir det märkligt att förbjuda regnbågsfärgade kaptensbindlar under ett fotbolls-VM för dessa anses vara politiska, men välkomna idrottare sponsrade av Putin och Lukasjenko. Låt idrotten ta ställning för det goda.
John Holmberg
Lagtingsledamot (Lib)
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
