DELA

Visst får privattandvården subventioner

Man har i en del insändare den senaste tiden ställt en helt befogad fråga varför vi på Åland,i motsats till riket, saknar en skrivning i lagen vad gäller kommunens skyldighet att ordna tandvård för hela sin befolkning. Då debatten nu verkar hetta till och beskyllningar om lögn flyger i luften önskar jag framföra följande:

År 2006 gjorde 9.006 ålänningar 23.483 ersättningsberättigade besök hos de 18 privata tandläkarna i landskapet (inklusive en privat munkirurg och en privat munhygienist) och betalde för sin tandvård brutto 2.888. 556 €. Av denna summa ersatte FPA 918. 007 €, vilket utgjorde en ersättningsprocent på 31,8.
I genomsnitt var bruttokostnaden per patient 320 € och efter FPA-ersättning 219 €.Man kan även säga att de åländska kommunerna år 2006 gick miste om kommunalskatt baserad på 1,97 miljoner €, eftersom de tandvårdskostnader som inte ersattes av FPA fick dras av som sjukkostnader i kommunalbeskattningen (minus självrisk).

Under samma år gjorde 7.730 ålänningar, fastlänningar och utlänningar 16.124 besök hos de 8 hälsocentraltandtandläkarna (inklusive specialisttandläkaren som sysslar enbart med tandreglering, främst på barn). Som bekant ersätter inte FPA patientens kostnader för hälsocentraltandvård.
Kostnadsfri tandvård gavs från samhällets sida åt 4.075 barn och ungdomar i åldern 0-17 år samt till personer inskrivna för långvarig institutionsvård på ÅHS-avdelning. Tandvårdsenhetens bruttoutgifter under året var 1.341.494 €, inkomster 349.109 €.
Nettokostnaden för de åländska skattebetalarna är 992.385 €, vilket ger en kostnad på 61,50 € per besök.I praktiken är kostnaden per besök något högre då till summan skall adderas kostnader för kringfunktioner, såsom tandvårdens andel av kostnader för löneräkning och övrig kanslifunktion, vaktmästarservice,kosthåll etc.

Tandläkarna Ab:s storstilade påstående att ”privattandvården inte erhåller en endaste cent i subventioner” kräver en kommentar.
Om man upprepar en osanning tillräckligt många gånger finns det nämligen alltid en och annan som går på finten. Av ovanstående siffror framgår att FPA i fjol ersatte varje besök hos privattandläkare med 39,10 €, vilket i klartext innebär att varje besök i genomsnitt sponsrades med skattemedel upp till 31,8 procent.
De flesta privattandläkare har dessutom slutit avtal med FPA om direktdebitering, vilket innebär att FPA-andelen redan dragits av då patienten får sin räkning av tandläkaren. Om patienten råkar i betalningssvårigheter och lämnar sin räkning obetald kan vi konstatera, att risktagningen som normalt hör till företagarverksamhet, är kraftigt reducerad inom privattandvården eftersom tandläkaren alltid via FPA får en skattefinansierad subvention på upp till 31,8 procent (år 2006) av fakturan betald direkt in på sitt konto, oberoende av om patienten betalar sin faktura eller inte!

Låt mig ta ett belysande exempel. Vi kan jämföra privattandläkaren med en bilhandlare som säger åt sin kund att denna bil kostar 30.000 €, men du behöver betala bara 20.460 € för samhället subventionerar resten = 31,8 procent.
Jag tror att läsaren med elementära kunskaper i ekonomi vad gäller pris och efterfrågan kan bedöma om inte bilhandlaren (privattandläkaren) lättare kan sälja sin produkt då priset är subventionerat. Att sedan påstå att privatsektorn inte erhåller en endaste cent i subventioner är inget annat än, i snällaste tolkning, intellektuell oärlighet.

Klas Silfverberg
ledande tandläkare vid ÅHS

Tandläkarna Ab kommenterar:
Ersättningarna tillfaller patienten, inte tandvården!

Bästa medborgare samt ledande tandläkare Klas Silfverberg!
Vi undertecknade har tydligen, icke ont anande, väckt björnar, vi inte ens visste att sov. Vår bevekelsegrund har varit att få till stånd en debatt om tandvård, som skulle gagna samtliga medborgare på Åland.
Vi ville peka på klara felaktigheter i bakgrundsuppgifterna, vilka vi fortfarande vidhåller, centralt två felaktiga påståenden;
1) Alla medborgare i riket har rätt till kommunal tandvård.
Detta håller inte streck, även om det ofta framställs i den formen. Detta har även Göte Winé, styrelsemedlem i ÅHS styrelse, klarlagt genom att lägga fram den korrekta lagtexten i en av sina insändare, dvs att kommunen har att tillse att alla medborgare har tillgång till kommunal tandvård eller privat tandvård med ersättning från FPA.
2) Konsumentverket har jämfört priserna mellan privattandläkare på Åland och i riket och konstaterat att de åländska är dyrare.
Det visade sej vid kontroll att varken det ena eller det andra stämde, ingen dylik jämförelse har genomförts efter 2001 och resultatet var att privat tandvård på Åland inte var dyrare.
Klas Silfverbergs matematiska uppgifter har vi ingen anledning att betvivla, även om vi inte delar alla slutsatser.

Intressant i sammanhanget är kanske att nämna att den skrivning i lagen KS efterlyser för åländsk del av honom själv ordagrant kallades ”ett slag i luften” eftersom det uttryckligen inte följdes av anslag för utvidgad tandvård. Detta under ett budgetstyrelsemöte i ÅHS, då den dåvarande styrelseordföranden Mikael Lagström till fullo höll med honom.
Vi har aldrig i detta sammanhang jämfört oss med hälsocentraltandvården, som för övrigt alltid fungerat väl och i en utomordentlig balans med privatsidan på just Åland.

Vi hävdar att FPA-ersättning för det första inte är ”normala” skattepengar utan en försäkring, om än obligatorisk. (Liksom trafikförsäkringen). Ersättningarna tillfaller fortfarande patienten, inte tandvården. Detta är en entydig, juridisk tolkning. Den som tvivlar kan vända sej till FPA eller juridisk expertis.
Vi hoppas nu att debatten kan vika av från onödig smutskastning, för att komma in på konstruktiva framtida modeller för alla åländska medborgares tandvård!
Med Bästa Hälsningar!

Tandläkarna
gm
Mikael Lagström, tidigare styrelseordförande för ÅHS