Vindkraft, utsläpp och landskapsregeringens hållbarhetsprinciper
Det känns onekligen svårt att få ihop pusselbitarna angående de av landskapsregeringens utarbetade hållbarhetsprinciper där bland annat ett av underlagen tydligt framgår förhindrande av spridning av mikroplast.
Med ovan nämnda hållbarhetsprinciper så funderar man på hur landskapsregeringen ska förhindra spridning av cirka 6 ton mikroplaster från ett enda vindkraftverk.
Vindkraften använder mer icke förnybara resurser jämfört med kärnkraft och vindkraften ger under sin livscykel endast 4 gånger mer el än vad som krävs för dess tillverkning. Kärnkraften ger hela 75 gånger mer (prof.em. Per Fahlén)
Dessutom tillkommer dessa fundament som är byggda av stål som ytbehandlats med rostskyddsfärg, denna bryts ned med tiden, så att stålet direkt utsätts för det korrosiva havsvattnet. Dessa ståltorn släpper ut tonvis av metallföroreningar i havet. Anledningen till detta är användningen av så kallade offeranoder. De skall förhindra att vindkraftparkernas stålfundament rostar. Offeranoderna, som huvudsakligen består av aluminium, men även av zink och tungmetaller, löses successivt i vattnet. Det släpps ut upp till tio ton aluminium ut i havsvattnet under en livslängd på 25 år bara för det interna rostskyddet av ståltornen som vindkraftverken är monterade på – för varje torn. (Beräknat av die Bundesanstalt für Wasserbau).
Hur tänker landskapsregeringen efterleva sina uppställda hållbarhetsprinciper?
ROGER LUNDGREN
