DELA

Vill inte betala

Historiska fartyg i vår närregion som valt att repareras på kommersiella varv.

Suomen Joutsen
Byggd: 1902
Längd: 96 meter 12,3 meter bred, djupgång (i last) 6,35 meter.
Regelbundna varvsbesök: med 10 års mellanrum.
Budget i år: cirka 250–300 000 euro.
Senaste varvsbesök: 2016, föregående dockning 2006.
Isbrytaren Tarmo
Byggd: 1907
Längd: 67 meter 14,3 bred,  djupgång (i last ) 6,1 meter.
Reparation på varv: Senast 1992 i Kotka. Bogserats från Kotka till Sveaborgs docka för översyn. Dockning i november december 2016. Budget inklusive bogseringar någonstans nära 1 000 000 euro.

Pommern
Byggd:1903
Längd: 95 meter bredd 13 meter, djupgång (i last) 7,5 meter.
Senaste dockning på varv:  2007–2008, kunde tas in på varvet i Åbo med ganska kort varsel i år 2016. Man väljer i stället att vänta två år (tills dockan är färdig) innan man vidtar några åtgärder för att säkerställa hennes trygga ålderdom. Alltså i bästa fall har man åstadkommit en förnuftig reparationsplan till 2019–2020.

Anser Mariehamns stad verkligen att företrädarna för dessa två museala objekt i vår närregion är så dumma att de med berått mod går in för en lösning som är både oekonomisk och riskfylld?
Svaret på denna fråga måste onekligen bli ”NEJ”.
Anser man bogseringen vara så riskfylld som man från kommittén vidhåller även för dessa två och fortfarande väljer att bogsera dem till ett varv. Svaret på denna fråga är ”NEJ”.

Suomen Joutsens ägare beslöt denna gång att utöver den försäkring för avlägsnande av vrak  som man har, inte försäkra den risk som bogseringen medför för egen del.
Man ansåg att då det bogserande företaget hade giltiga ansvarsförsäkringar för sin verksamhet, så fanns inget ytterligare försäkringsbehov.
Om Mariehamns stad tar sådana beslut som nämns ovan så vill jag inte vara med och betala kakan. Som tur är jag Jomalabo.


Henry Höglund