Vilken typ av värld vi vill vakna upp till då detta är över?
I vår kamp mot en gemensam osynlig fiende vid namn Corona har vi med tvättade händer, ansiktsmask och social distansering ansetts klara av att både handla julklappar i överfulla köpcentrum och sitta på restauranger och café´r och äta, men inte att under ofta mer än väl ordnade former bli visad till vår plast i en konsertlokal eller kyrka och på tryggt avstånd ta del av musik, teater eller en gudstjänst.
Efter året då coronan drog över världen så kämpar kulturbranschen för sitt liv och många kulturarbetare kan komma att förlora sitt levebröd. Denna osynliga fiende har drabbat många hårt men undertecknad vill här rikta strålkastaren på kulturens situation i vårt land. Bland kultur- och eventarbetarna arbetas det dygnet runt för att hitta lösningar, samla idéer och tankar inför diskussioner med makthavarna och planera manifestationer. Efter att en hel bransch i praktiken haft näringsförbud sedan mars, utan stödsummor som motsvarar branschens storlek, så kan förödande konsekvenser för hela vårt lands kulturliv och för de som jobbar där snart vara ett faktum.
Intressant fakta är att evenemangsindustrin (3,5%) står för mer än dubbelt så stor del av BNP jämfört med restaurangerna(1,5%) men den står ändå nedstängd. Den senare skyddas med hänvisning till näringsfriheten, medan kulturen stängs ner.
Från den nationella arbetsgrupp, tillsatt av undervisnings- och kulturministeriet, kom före julen tyvärr inte de stödpaket som så desperat skulle behövas. Det presenterades istället det som hela branschen redan visste och jobbat efter i många månader: Hur vi inom kulturbranschen ska göra coronasäkra evenemang.!och därmed få en trygghetsstämpel. Kanske en viktig signal att ytterligare ge..men vad är i det här fallet skillnaden mellan ett köpcentrum/restaurang eller en konsertlokal/kyrka? Jag tror vi alla på allvar behöver fundera på detta inför 2021.
På Åland har situationen inte varit fullt lika allvarlig. Kulturdelegationen kom snabbt emot oss kulturarbetare med frågeformulär och utredning och stöd kunde sökas. Vi är som grupp lite mindre här, närheten i ett litet samhälle hjälper upp. Men situationen i vårt land påverkar även oss, frågorna kvarstår:
Vem är vi om musiken tystnar och teatrarna stängs ner? För det gör de snart tillsammans med otaliga eventbolag om inte vi tar ställning i frågan och börjar ifrågasätta den repressiva särbehandling som drabbat hela vår kulturbransch. Om inte politikerna mer kraftfullt försvarar kulturen behöver vi göra det och visa hur viktig den är för oss som människor. Att det är den som gör oss till människor. Låt oss tillsammans rädda kulturen.
THERESE KARLSSON
FRILANSANDE OPERASÅNGERSKA
