När vi nu fick läsa bland annat i tidningen Åland (12.8.2026) att resultaten i svenska och matematik sjunker på Åland går mina tankar direkt till mobilernas påverkan på en hel (förlorad?) generation.
Jag vill påstå att det är anmärkningsvärt att det under lång tid saknades gemensamma och tydliga riktlinjer för mobilanvändningen i skolorna.
Landskapsregeringen har själv konstaterat att det funnits stora skillnader mellan skolorna i hur privat mobilanvändning hanterats och att det saknats tydliga åländska skrivningar på området.
Det går kanske inte att bevisa att mobilen är orsaken, men det borde få oss att ställa frågan om vi har underskattat vad ständig tillgång till mobilen gör med elevernas förmåga att koncentrera sig, hålla ut när något är svårt och ha tålamod med ett lärande som inte ger omedelbar belöning.
Det är just detta som måste tränas, och skolan måste få vara en av platserna där detta ges möjlighet att tränas.
Vilken lärmiljö vill vi ge våra barn? Om vi vet att studiero är en förutsättning för lärande, och om vi samtidigt ser försämrade kunskapsresultat, måste vi aktivt fundera ut lösningar som kan fungera.
Forskning visar att mobilens blotta närvaro i samma rum kan innebära ett störningsmoment, även när mobilen inte används. Låsta skåp kan vara en hållbar lösning.
Problemet är att vi har tillåtit en privat, ständigt tillgänglig distraktionskälla (full med dopaminkickar) att vara en del av vardagen utan tydliga gemensamma regler. När vi nu ser tecken på försämrade skolresultat måste vi fundera om vi har en lösning.
LINDA JANSSON
ÅLANDS FRAMTID
