Vilja till mer makt
Efter att ha deltagit i Obunden samlings medlemsmöte den 11 november, och hört diskussionerna och motiveringarna till ett samgående mellan Obs och M så följer här några reflektioner.
Från Obs lagtingsgrupps sida framhölls att gruppens litenhet gjorde det svårt att göra sin stämma hörd, och att kunna genomföra de reformer man önskade inom politiken. Man tror sig bättre kunna genomföra sina politiska målsättningar i en större grupp, med en större partiorganisation till sitt förfogande. Man önskar helt enkelt mer makt.
Till det kan man genmäla att den politiska makten är väldigt bräcklig, och sträcker sig i bästa fall endast till nästa val. För den politiska makten skall man göra sig förtjänt av, den kan man aldrig ta. I varje fall inte i ett demokratiskt samhälle. Och om man är förtjänt av den makten avgörs i allmänna val. Har man gjort sig förtjänt av makten, så får man behålla den, annars förlorar man den. Man skall alltid komma ihåg att man sitter på sina väljares mandat, och inte alltid på grund av sin egen förträfflighet. Man sitter där på grund av att ens väljare tror att man kan åstadkomma något som kan tillfredsställa deras behov.
Jag är inte mot förändringar, inte heller politiska sådana, men det skall alltid finnas en målsättning med en förändring. Men om den enda målsättningen är, att man skall få mer (personlig?) makt, då tycker jag att det är litet futtigt.
I politiken gäller det att kunna både ge, och ta. Man måste kunna kompromissa. Och då måste man hela tiden vara medveten om vilka avkall man är beredd att göra på sina intentioner och målsättningar inom politiken, och vilka områden som man inte är beredd att kompromissa om. I en större grupp med flera starka viljor kanske det inte alltid är så lätt att få igenom sina önskemål, som i en liten grupp med färre starka viljor. Kanske man måste ge mer avkall på sin övertygelse i en större grupp, än i en liten, så var är då vinsten?
Men också Obunden samling har förändrats under årens lopp, från att ha varit ett parti där olika åsikter nötts mot varandra i uppfriskande debatter, till ett allt mer likriktat parti där alla (helst) skall tycka lika som ledningen. Så av den anledningen är det nog dags med en förändring, i ena eller andra riktningen. För trots allt behövs ett forum där alla får, och vågar, komma till tals utan att pekpinnar visar vägen.
Runa Lisa Jansson
