Viktigt veta hur äldrevården fungerar
Det har under hösten skrivits många spaltmetrar om äldrevården och då mest om var de äldre i Mariehamn skall vårdas.
Så gott som ingenting har nämnts om landskommunerna och kvalitén på vården där, inte före Demensföreningens vädjan om en demensavdelning på De Gamlas Hem (DGH). Det är en skam att de åländska landskommunerna i dag inte har någon avdelning för de kommuninvånare, som drabbats av demenssjukdomar, med de speciella inriktningar som krävs för att tillgodose vårdbehoven.
Det är likväl en skam att inte de övriga som har sitt hem i DGH kan leva i lugn och ro utan att störas av medboende som inte längre kan orientera sig eller uttrycka sig på ett lugnt och stilla sätt. Människor som är för friska att vara på sjukhus kan inte tas till DGH för de är för oroliga och rymningsbenägna att vara på en vanlig avdelning, de faller mellan ”stolarna”, vilket är förskräckligt.
Förbundsfullmäktige för DGH beslöt vid sammanträde i juni 09 inför 2010 års budget att ”en modernisering av hemmet i allmänhet efterlyses med bl.a. personalutbildning och en verksamhet där demensvård och eventuell dagverksamhet ingår”.
Vi står inför kommunförbundets fullmäktiges möte där budget och plan skall fastslås och i sina remissvar har de flesta av de kommuner som svarat (8 av 13), insett verkligheten och ställt sig positiva till en framtida demensavdelning , dock är svaren i de flesta fall så identiska som de vore kopierade.
De äldres väl och ve tycks ha en låg prioritet hos kommunpolitikerna
Ålands landskapsregering har i sin äldreomsorgsrapport skrivit att de kommunala institutionerna måste anpassas för att kunna sköta mera vårdkrävande personer då Gullåsen utvecklas till ett rent geriatriskt sjukhus.
Denna äldreomsorgsrapport är ett bra arbetsdokument för politiker, men dessvärre läst av få kommunpolitiker och många är de politiker som i dag inte vet skillnaden mellan serviceboende, institutionsvård/ vårdhem och sjukhusvård och trots detta talar man om att ”ta hem sina gamla” till hemkommunen för att hålla kostnaderna nere. Till en hurudan vård frågar man sig?
En institution/vårdhem är ett hem där vård ges dygnet runt och där det finns sjuksköterskor, närvårdare, sysselsättningsterapeuter, fysioterapeuter, läkarresurser osv. , såsom DGH, och där man i dag betalar 82 procent av sin inkomst som avgift.
Oberoende av inkomstens storlek så är 82 procent en mycket stor del av inkomsten och för det skall man också erbjudas en mycket bra vård. Det är inte heller rätt att vårda personer, som i en eller annan form kan leva hemma med hemservice eller i ett serviceboende och betala helt andra summor för just den specifika vård de behöver, i en institution och betala en överstor avgift för sin vård.
Situationen på DGH är i dag allt annat än tillfredsställande och mycket är att önska, framförallt en klar målsättning, styrdokument, om till vad och hur DGH skall gå in i framtiden för att kunna leverera den optimala vården för den äldre och vårdtunga befolkningen.
Vi lever allt längre och medelåldern för den åländska kvinnan är idag över 85 år och mannen strax därunder och det ger en verklighet där allt fler invånare upplever sin 100 års dag och många får vara med oss i mycket hög ålder.
Det gäller nu för oss politiker att kunna tillgodose de individuella önskemål och behov som finns inom äldrevården, precis som vi inom dagvården tillgodoser barnens individuella behov. För att kunna tillgodose de krav som kommer i och med det ökande antalet äldre behövs en insikt i hur äldrevården fungerar och en förståelse för att människan är en individ som måste få vara delaktig i sitt eget liv och hur den egna vården utformas intill sitt sista andetag.
Här spelar även de anhöriga en stor roll och deras delaktighet och åsikter måste även de tillgodoses.
Eva Dahlén
Ordförande förbundsfullmäktige för DGH och representant för Lemland
Andra avsnittet av Eva Dahléns debattartikel om äldrevården och De Gamlas Hem publiceras i morgon.
