Vikten av terapi med vårdhund
I mitt arbete med vårdhund sedan 2014 har jag upplevt vilka otroliga resultat för personer med kognitiv funktionsnedsättning man kan uppnå med hjälp av en hund, där läkare, sköterskor och rehabpersonal gått bet.
Alla känner till vikten av fysisk aktivitet, även för äldre personer och personer med kognitiva sjukdomar. Forskning visar att symtomen vid Alzheimers sjukdom kan bromsas av träning. I verkligheten är det ofta svårt att motivera dessa patienter att delta i träningen, vårt första fall var en man som absolut vägrade följa med sjukgymnasten till gymmet. Om han fick sällskap av hunden gick det bra, och sedan satt vi och cyklade tillsammans och pratade med och om hunden.
Att träna upp rörligheten i en svag arm, t ex efter en stroke, är svårt för alla, har man en demenssjukdom dessutom kan det verka omöjligt. Dessa patienter blir ofta utan träning, men om träningen innebär att lyfta och sträcka på armen för att nå att klappa hunden, eller mata den med godis, då går det plötsligt väldigt lätt! Någon som behöver träna på att stå och gå, men tycker träningen i gymmet är svår och tråkig, kan stå t o m 30 minuter vid sängen, om hon då får kamma och borsta hunden.
Att lindra smärta och oro är en stor del av en vårdhunds arbete. Närheten, värmen och hundens lugna andetag höjer oxytocinhalten i blodet och ger ett välbefinnande som inga mediciner kan göra. Vårdhund används även i livets slutskede för att mildra ångesten som kan uppstå då.
Man kan även kombinera vårdhund och taktil massage. Om man får ligga med en varm och mjuk hund tätt intill samtidigt som fötterna masseras, är det svårt att inte slappna av och må gott en liten stund!
Hos personer där demenssjukdomen inte gått allt för långt används vårdhunden för att stärka och bevara de kognitiva funktionerna. En person som knappt vet vad det är för tid på dagen, eller ens vad det är för dag, kan komma ihåg att det är måndag förmiddag, om vårdhunden kommer. Träningen går ut på att minnas färger, storlek, antal osv, eller att klara av att följa s k flerstegs-instruktioner.
Under två år arbetade jag med en person som var mycket orolig och nervös för allting, utan att själv veta riktigt vad. Från att inte förstå när jag sa vilket antal godbitar hon skulle ge hunden, klarade hon att räkna baklänges, vänta och säga varsågod innan hunden fick ta godiset, och följa 3-stegsinstruktioner (lägg godiset på golvet, räkna till 10 och säg varsågod).
Hennes självkänsla, och därmed också välbefinnande, ökade märkbart, och personalen bad om att hon skulle få träningen oftare, eftersom det blev så mycket lättare att bemöta henne efter besöken.
Vårdhunden skänker glädje och mening till dem som inte längre upplever att de har någon, bara att få se den, hålla den i famnen och prata med den gör underverk för den som annars sitter tyst och ensam.
Min förhoppning är att alla här på Åland som skulle ha glädje av att få terapi med vårdhund kunde få det.
ANNICA RYDBERG
SILVIASYSTER
