DELA

Vice lantrådet är regeringen Thörnroos akilleshäl

Av den pågående spörsmålsdebatten i lagtinget drar en del politiker och journalister den slutsatsen att det är fel på debatten. En sanning med modifikation kan man säga. Vem det är som sänker debatten är något oklart. Om man vill kritisera debatten är det bra att känna till vissa grunddrag i parlamentarismen som system.

Efter val bildar vinnarna regering. Den nuvarande regeringen har till antalet ledamöter en stor majoritet i lagtinget. De förväntas stödja sin regering och det gemensamma regeringsprogram man arbetat fram. Ministrarna har olika ansvarsområden och förväntas följa regeringsprogrammet. Allt står inte i programmet och i aktuella kvistiga frågor är det säkrast för ministrarna att förankra sina beslut i regeringen. Ministrar som solokör utövar ministerstyre. Det leder ofta till att regeringssammanhållningen ansträngs och regeringen försvagas.

 

Vi har upplevt två fall av ministerstyre på den senaste tiden. Minister Holmberg-Jansson utförde ministerstyre när hon började bestyra med avgifterna för testintyg för en tid sedan. Det gjorde hon på eget initiativ antagligen för att vara till lags någon eller några väljare som ringt upp.

Det nu aktuella fallet är Harry Janssons beslut att inte svara på JO:s tilläggsfrågor rörande den klagan om den så kallade vaccinationslistan som av en medborgare riktat till justitieombudsmannen. En rätt som enligt grundlag tillkommer alla, också ålänningar. En viktig del av vårt rättstatssystem vilket innebär att oberoende institutioner skall kontrollera den politiska makten och den offentliga förvaltningen. Detta kallas rättsstatsprincipen. Bra att veta.

 

När vice lantrådet Harry Jansson avstod från att lämna de efterfrågade uppgifterna till JO utövade han ministerstyre. Lantrådet Veronica Thörnroos har vi ett flertal tillfällen intygat att hon inte varit informerad om Janssons göranden och låtanden. Inte heller de övriga ministrarna eller majoritetsblocket har informerats. Åtminstone förefaller det vara så. Skillnaden mellan de båda fallen är att minister Holmberg-Jansson förefaller att ha handlat i god tro och visade efteråt ånger över sitt handlande. Vice lantrådet Harry Jansson å sin sida handlade uppsåtligt och med en självstyrelsepolitisk avsikt vilken enligt en samstämmig opinion skadat Åland genom dålig publicitet i riksmedierna. Genom sitt maktmissbruk har Jansson också försämrat rättsskyddet för den medborgare som lämnade in klagan eftersom JO önskat mera detaljerad information om vaccinationslistan men som på grund av Janssons handlande riskerar att få en bristfällig behandling. Frågorna rörde centrala juridiska aspekter som jäv och beslutets juridiska grund.

 

I ett fungerande parlamentariskt system skulle Harry Jansson inse sitt klavertramp och avgå. Den insikten förefaller inte finnas. Regeringen löper stor risk att skadas av detta och för att rädda det som räddas kan borde lantrådet Thörnroos hitta sig ett nytt vice lantråd. Det försvagade förtroendet för Jansson kommer annars med pandemisk smitta att drabba hela regeringen och majoritetsblocket. Ålänningarnas fri- och rättigheter är befästa i grundlag. Vice lantrådet är skyldig att följa grundlagen och det har han heligt och dyrt lovat när han läste upp sin försäkran vid tillträdet till sin ministerpost: Jag Harry Jansson försäkrar, att jag i utövandet av mitt uppdrag i Ålands landskapsregering efter all min förmåga ska upprätthålla den rätt som enligt självstyrelselagen och grundlagen tillkommer Åland och dess befolkning. Maktmissbruk leder till en gäll debatt särskilt bland dem som faller för frestelsen att försvara missbruket. Sak före person också i denna fråga.

BARBRO SUNDBACK (S)