Vi polisanmälde några personer
Åländsk Demokrati grundades som en valmansförening inför höstens val.
Beslutet togs dock veckan före midsommar.
På våren skrev jag insändare i flyktingfrågan och med andra samhällsintresserade personer även ett utskick för att få till stånd folkomröstningar i frågan.
Iden föddes när ÅT inte tog in min andra insändare i ämnet.
Projekt rann ut i sanden då många var rädda för repressalier om de svarade.
Då beslöt några att ställa upp i valet istället. Valhemligheten är ju säker.
Vi lärde oss då att vi inte har en riktig demokrati. Två personer avstod från att ställa upp. De var rädda för repressalier på jobbet och för familjen genom att gå emot emot etablissemanget.
Under valkampanjen tog en lärare i Övernäs våra insändare i undervisningen och uppmanade eleverna att skriva elaka svar mot ”idioterna”. Hon fick inte ens familjens röster i valet.
I lagtinget arbetar vi med att reformera vallagstiftningen och jag kommer att föreslå att en lärare, som ställer upp i val bör vara i karantän under valkampanjen.
Ett annat hot mot demokratin är att namnet på samtliga personer bakom en valmansföreningen är offentliga. Kanske dessa namn kunde skyddas?
Efter sommaren började valkampanjen.
Då försökte media utesluta oss i debatterna. Man drog gränsen vid ”lagtingspartier”, men senare ändrade man till ”etablerade partier” så att partiet utan lagtingsman kunde delta…
Då vi inte var med i debatten frågades de närvarande hur de ställer sig till det ”främlingsfientliga partiet”. Vi fick inte påpeka att vi inte var ”främlingsfientliga”.
Nyan hade fyra gästskribenter, som skrev fritt mot Åländsk Demokrati. Vi fick inte någon gästledare till vårt förfogande.
Så nu förstår ni varför ni ännu inte hört oss i de privata radiokanalerna.
När kandidaternas domar skulle granskas fick vi vara med…
I vissa debatter fick alla vara med, men som helhet såg man inte till väljarnas / demokratins bästa.
Jag blev dock invald och Åländsk Demokrati är nu en lagtingsgrupp och en fullmäktigegrupp och snart en politisk förening. Vi hade en annons a 85 e och några insändare…
I lagtinget lärde jag mig att debatterna i plenum bara var en del av arbetet. Jag prioriterade en plats i finans- och näringsutskottet och där har vi i princip suttit tre dagar varje vecka.
Jag fick även en plats i BSPC (Östersjökonferensen) och i Talmanskonferensen, där alla är representerade.
Platserna blir allt fler, då en del grupper är parlamentariska dvs alla skall vara representerade. I veckan kom jag in i en kommitte för ett nytt idrottspolitiskt program. Kanske Ironman skall bli obligatoriskt i skolorna?
Tidningsdebatterna fortsätter även om det känns högtidligare att debattera i ett parlament. Som oppositionspolitiker får man dock inte, på kort sikt, så mycket gehör för sina ideer.
Mina två motioner om att sänka ledamöternas och regeringens löner föll inte i god jord.
Alla partier talade för att få budgeten i balans så lade jag in en motion om att senarelägga / minska på renoveringen av lagtingsbyggnaden. Trots tre långa anföranden i parlamentet var det ingen som ville spara då. De vill väl spara på sådant som inte berör dem själva.
Det jag uppskattar i lagtinget är att alla respekteras av både tjänstemän och andra parlamentariker. Även om man är ensam i salen med en åsikt. Vi representerar ju även våra väljare.
Därför känns det nästan primitivt när jag deltar i debatter på Fb eller i tidningar när personer har svårt att hålla sig från olika invektiv.
För att stävja denna negativa debatteknik så polisanmälde vi senaste vecka några personer, som kallat Åländsk demokrati och mig för rasister. Först Mikael Holmberg och senare bla Niklas Lampi och Nina Fellman.
Jag hoppas att den öppna debatten nu kan bli bättre.
Nu är jag redo för att ta mig an den andra terminen som lagtingsledamot och kommer att göra mitt bästa föra att föra mina väljares talan.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
