Vi måste prata tillväxt på riktigt
Så hade vi då debatten om näringspolitiken i lagtinget. Landskapsregeringen hade gett ett underlag på förhand och en del rapporter.
Debatten initierades av lagtinget i samband med budgeten för 2019. I ett betänkande från Finansutskottet skrev vi: ”Utskottet har erfarit att BNP-tillväxten per capita preliminärt var -0,5 procent år 2017 och förväntas vara oförändrad år 2018.”
Med anledning av dessa orosmoln, så hade jag förväntat mig att regeringen skulle presentera de senaste siffrorna. Men landskapsregeringen skrev: ”För Ålands del är de mer relevanta låg arbetslöshet, hög sysselsättning, positiv befolkningsutveckling och ökning av den ekonomiska tillväxten i absoluta termer och per person”.
Men detta stämmer inte!
I underlaget fick vi tabeller över den positiva befolkningsökningen och de hänvisade sedan till Åsub:s färska siffror.
Där kan vi se att BNP i fasta priser har stampat på stället under fyra år. Då befolkningen har ökat fyra år i rad, innebär det att BNP/capita har varit negativt fyra år i rad.
Vi har alltså ingen ökning av den ekonomiska tillväxten i absoluta termer och per person, som landskapsregeringen skriver.
Om vi ytterligare studerar ÅSUB:s graf om BNP så kan vi se att BNP var störst år 2006. Enligt Åsub har befolkningen ökat med 9,6 procent sedan dess. Det betyder att BNP/capita på Åland har minskat med 10 procent på 12 år.
Vi har alltså haft en minskning av BNP under de senaste 12 åren, trots en stor befolkningsökning och dessutom en minskning av BNP/capita under de fyra senaste åren. Detta är mycket allvarligt.
Regeringen borde ha fokuserat på tillväxt i sitt underlag och i presentationen, men näringsminister Camilla Gunell (S) använde ordet tillväxt en enda gång i sitt långa anförande. Ordet ”hållbarhet” användes däremot flitigt. Finansminister Mats Perämaas (Lib) anförande väntar vi ännu på.
När jag sedan läste vidare i underlaget så fastnade jag på detta:
”I jämförelse med omkringliggande länder är tillverkningsindustrin liten men den är ändå i gengäld mycket exportinriktad”. Några sifferuppgifter som stödde detta kunde jag inte se, så jag googlade på Åsub.
2017 importerades varor för 511 miljoner euro. Åland exporterade för 304 miljoner euro. Underskottet var 207 miljoner euro.
Underskottet var 79 miljoner mot Finland och 128 miljoner mot Sverige.
Om Åland är mycket exportinriktad kan jag inte avgöra, men jag noterade två intressanta saker:
1. Utvecklingen av den sammanlagda exporten. År 2003 var den 118 miljoner. 2010 hade den stigit till 150 miljoner. 2012 blev den 300 miljoner. Men sedan ha inget hänt och 2017 var den 304 miljoner. Varför stiger inte exporten?
2. 2003 var underskottet mot Sverige 55 miljoner och till Finland 138 miljoner euro. 2017 var siffrorna de omvända. Underskottet mot Finland hade halverats, medan underskottet till Sverige hade tredubblats.
Jag vet ännu inte om Åland är ”mycket” exportinriktad men jag noterar att exportflödena ha förändrats dramatiskt och jag noterar att exporten har stampat på stället i några år.
Då det inte finns någon djup analys, så hoppas jag att lagtinget kan ge i uppdrag åt landskapsregeringen att låta göra an analys av exportens utveckling till Sverige och Finland under de senaste decennierna, liksom även en uppskattning av kostnaderna för hanteringen av skattegränsen för alla exporterande företag, både österut och västerut. Vi måste lyfta katten på bordet. Landskapsregeringen nämner ingenstans ordet ”skattegräns ”i sitt underlag.
Vi måste börja se vad skattegränsen kostar och vilka effekter den har på den åländska exporten.
STEPHAN TOIVONEN
ÅLÄNDSK DEMOKRATI
