Vi måste prata om manlighetskultur och manlighet
#metoo är ett genombrott – det vi nu måste göra är framförallt att prata om manlighetskultur och manlighet. Alla män begår inte övergrepp men precis som att alla kvinnor blivit mer eller mindre utsatta så har alla män berörts av de krav och föreställningar som manlighetskulturen kräver.
De män som nu ertappats med sexistiska beteenden eller övergrepp har tidigare i princip fått ett ja från omgivningen när de inte har blivit stoppade eller ifrågasatta mer än av möjligen någon kvinna. Man har tillåtit dem att fortsätta, de har testat gränser och ingen har sagt stopp. Här har hela samhället ett ansvar, men stoppade kan de bara bli av andra män eller chefer.
#metoo-debatten har lyft diskussionen om sexuellt våld, trakasserier och kränkningar till en helt ny nivå där allt färre kan och vill blunda för problemets omfattning. Många har reagerat med förvåning. Jag är lättad.
Äntligen har det blivit tydligt, de som sker varje dag, om och om igen. Men visst kan jag också bli förvånad när kvinnor berättar hur den ena efter den andra mannen som jag själv respekterat också tillhör dem som i olika sammanhang sexuellt trakasserat kvinnor. En del män har inte ens förstått att de begått övergrepp eftersom de bara gjort de som de tror förväntas av dem, men de flesta är medvetna om att de gått över gränserna.
En hel del unga killar har inte förstått att de sätter djupa spår och är kränkande när de tafsat på någons rumpa, dragit sexistiska skämt eller haft sex med en någon som inte samtyckt utan bara tystnat.
#metoo har dessutom vridit frågan ur händerna på de främlingsfientliga och högerextrema som har kunnat påstå och driva att sexuellt våld framför allt utövas av killar med annan kulturbakgrund. Nu går det inte att blunda: Det finns unga asylsökande pojkar som tafsar likväl som det finns populära programledare som också gör det.
Hur kan det då vara så många kvinnor som går i försvar och tycker synd om män i allmänhet, till och med de som erkänt?
Villkoren eller normen är att en kvinna som sparkar på andra kvinnor kommer att ha lättare att klättra i olika sammanhang, blir populär bland killar, får högre positioner. Vi lever med ett ”hora och madonna”-tänk, där det finns två kategorier av flickor – att gifta sig med och att ligga med.
Uppdelningen i att kvinnor är horor eller madonnor är grunden för hur vi tänker och spontant reagerar och leder t ex till att kvinnor skitsnackar om kvinnor som det går bra för. Som kvinna kan du bli en ”fin flicka” genom att peka på andra som inte beter sig önskvärt. Män skitsnackar om män som är loosers för att stärka sin egen position.
Både män och kvinnor ja hela samhället skuld- och skambelägger kvinnor som utsatts, hon kunde ha sagt ifrån, hon kunde klä sig på annat sätt… Så säger vi och samhället inte om några andra offer. Det ligger starkt i våra tankemönster, men kan nu ha en chans att förändras.
Nu kan vi komma bort från idén om att det bara är vissa kvinnor som utsätts för sexuella trakasserier.
Nu har vi och samhället chansen, vi har fortfarande problem med att rättsväsendet inte hänger med i rättsmedvetandet. Här behövs bättre lagstiftning t ex högre straff och lagar som bygger på samtycke. Visst finns det problem med att bevisa, men vi har redan lagar som är mer av normerande karaktär som leder till en förändrad inställning i samhället.
Det är nu många år sedan jag gjorde en undersökning och där unga tjejer formulerade att de största problem för dem var killar i grupp.
Nu måste manlighetsmyterna som sätter ett tryck på killar och män att förnedra flickor och kvinnor synliggöras och ifrågasättas; där de är värre för killar att inte vilja knulla än att våldta en tjej som inte förmår göra motstånd, där män stärker sig själva genom att trycka sitt stånd mot en kollega, där män skämtar om att kärringar ska hållas kort, där män ogenerat kan klä av någon med blicken eller tafsa på henne.
Det finns två tendenser nu – en som ger hopp och en som skrämmer:
Det finns män som höjer rösten mot manlighetsmytens trånga kostym som göra att män och killar kränker kvinnor men också far illa och dör för tidigt.
Det finns ett flöde på sociala medier av kvinnoförakt och kvinnohat.
Det behövs en frigörelse för män och killar, eftersom de vi vet är att manlighetskulturen skadar och dödar både kvinnor och män.
Det här är ett lokalt såväl som ett globalt problem, som nu verkar verkligen kommit till ytan. Vi kan alla göra skillnad genom att prata och agera speciellt ansvar har alla i överordnade positioner: lärare, fritidsledare, chefer, ledare och politiker måste agera, en del vet men tror att det är normalt, andra blundar, andra tycker att det är okej, för de har själva gjort liknande.
Oavsett vad man har i bagaget så kan vi inte längre tillåta att det fortsätter. Nu finns det chans att göra skillnad.
Mia Hanström
Ordförande Ålands Feministparaply/konsult i ungdoms och jäsmtälldhetarbete
