DELA

Vi måste kunna diskutera även utrikespolitik

Natofrågan har helt naturligt varit ett hett samtalsämne under den senaste månaden, även på Åland, trots att den här kanske mest inriktats på att tillrättavisa sådana som dristat sig till att våga ifrågasätta de internationella traktatens effekt i händelse av krig. Jag tycker att det är välkommet att allmänheten och även politiker öppnar upp för diskussionen, trots att utrikespolitik inte hör till vår behörighet i egentlig mening. Det kan väl aldrig vara fel att uttala sin åsikt i den här känsliga men ack så viktiga fråga som rör allas vår framtida säkerhet.

Tidningen Åland fyller lördagens ledarsida med ett betryggande resonemang av ledarskribenten Jonas Bladh där han bedömer, liksom riksdagsman Mats Löfström gör på en annan plats i tidningen efter samtal med utrikesminister Pekka Haavisto (De gröna), att vi kan vara lugna med att de internationella avtalen om Ålands status kvarstår även om Finland skulle gå med i försvarsalliansen Nato. Det är självklart att landskapsregeringen bevakar Ålands positioner i samtal med riksregeringen även då inget skulle förändras gällande Ålands status i sak.

Men, som en motvikt publiceras en krönika av Barbro Sundback (S) parallellt med ledarspalten. Det kan inte undgå någon att hennes något avvaktande, om inte rentav avståndstagande, inställning är en produkt från en förgången och undfallen tid i republiken Finland då man inte skulle kritisera högt vår östra granne utan kanske rentav snarare, åtminstone i vissa kretsar, hylla Sovjetunionen som det stora fosterländska mönstersamhället. Det ska inte Sundback belastas för. Det är många som blivit indoktrinerade av det inflytande, för att inte tala om påtryckning, som Sovjetunionen utövade på finska politiker och institutioner såsom media under täckmanteln för den bilaterala vänskaps-, samarbets- och biståndspakten.

Som kuriosa kan jag berätta att då jag som ung studentrepresentant i början på 1980-talet satt i fakultetsrådet för pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa fick fakulteten ett erbjudande från undervisningsministeriet om en ultratung svarv som vägde flera ton och ruggiga uppstoppade fåglar från Sovjet som erhållits genom det bilaterala avtalet. Akademiledningen lyckades på ett snyggt sätt avstå från erbjudandet med hänvisning till att det saknades tillförlitliga ritningar över de bärande konstruktionerna till den gamla Finlaysonbyggnaden och att man därför ville avstå från att ta emot den tekniskt föråldrade svarven. Inte heller hade man, vete fåglarna, någon användning för de uppstoppade ugglorna.

Det, i mitt tycke, hitintills modigaste inlägget i åländsk media i efterdyningarna av de avskyvärda övergreppen som ryska soldater bevisligen utfört på civilbefolkningen i Ukraina, mest kvinnor och barn, levereras av ledarskribent Johan Orre i fredagens Nya Åland. Han ifrågasätter det ryska konsulatets berättigande på Åland och efterlyser diskussioner om sanktioner från åländsk sida gentemot Ryssland. Jag håller med Orre och tycker liksom han att dessa diskussioner bör föras även på det politiska planet. Orre konstaterar i sin ledare att ”den ryska regimen har tappat all legitimitet. Det måste märkas också i diplomatin.”

Även om Åland kanske inte direkt är en diplomatisk part i målet så finns konsulatet här med flaggan i topp, dygnet runt, varför ett ställningstagande är på sin plats. Dags för den åländska politiken att lämna sovjettidens undfallenhet och träda fram för de mänskliga rättigheterna när det pågår ett folkmord som vårt grannland gör sig skyldigt till.

RAINER JUSLIN (LIB)

LAGTINGSLEDAMOT

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp