Vi måste jobba för vindkraftens framtid
Drygt två veckor har gått sedan finska regeringen gav kalla handen för inmatningstariffen till det åländska vindkraftprojektet. Det släppte lös allehanda olyckskorpar och besserwisser. “Början till slutet för vindkraften” löd rubriken i en insändare. Det påstås att vindkraften har låg utnyttjandegrad, det blåser för lite, det kostar skattebetalarna hundratals miljoner euro, vindkraftsbolagen har gjort miljonvinster och så vidare. Finska regeringen, statsminister Juha Sipilä och Ålandsminister Anne Berner, säger att staten inte har pengar och Finlands kvot för andelen förnyelsebar energi, som EU har krävt för år 2020, har i praktiken redan uppnåtts.
Det är inte vindkraftens fel att världen drabbades av djup ekonomisk kris och att Finland har en synnerligen dålig energipolitik. Inmatningstariff som stöd till investering till grön, utsläppsfri, förnyelsebar energi var helt rätt med tanke på långsiktig och hållbar energipolitik, likadant stöd som staten beviljar till mängden av företagen med bärkraft: grön teknologi, nya arbetsplatser, inhemsk produktion, alternativ till fossila bränslen med mera. Vi har inte sett statistik som bekräftar att Finland har redan nått sin EU-kvot på förnyelsebar energiproduktion. Finland satsar mest på biobränslen, vilka härstammar från finska skogarna, och rent kalkylmässigt blir denna produktionen koldioxidneutral då avverkningarna ersätts med att plantera nytt skog. Dock släpps mängder av mycket hälsoskadliga småpartiklar i luften. Logistiken för arrangemang till utnyttjandet av denna bioenergi kommer att bli synnerligen svår.
Envar kan bedöma hur det ligger till statskassan, när man på cirka två år har slösat närmare 400 miljoner euro till Talvivaara-gruvan i Kuusamo, Lappland för att få konkursboet på fötterna. Gruvan har hittills blivit en av de största miljökatastroferna i Finland. En halvdussin sjöar har hittills förstörts, boende och stugorna samt fiske är allvarligt hotade och i bassängerna vid gruvan ligger miljontals kubik förorenat vatten från processen på väntan att igen släppas ut i naturen. Att man inte har råd att ge de lovade 60 miljoner euro under tolv år till Åland för grön energi känns som ren diskriminering.
Det finns dock redan klara tecken att lönsamheten för vindkraften också här i Finland blir bättre. Energibolaget Fortum som hittills har undvikit investeringar till förnyelsebar energikällor, med undantag av den traditionella vattenkraften, har deklarerat för att satsa från sina åtta miljarder euro enbart till vind- och solkraft med att köpa befintliga företag och bygga nya. Förnyelsebar energi stiger i kostnadseffektivitet och till vindkraft ska investeras särskilt i Finland och närregioner. Solenergin ser lovande ut borta i Indien. Enligt energimyndigheten EIA i USA är endast jordvärme förmånligare än vindkraft, då man räknar med investeringskostnader och teknologins livslånga samtliga driftskostnader. USA, Kina, Brasilien och Spanien satsar stort i vindkraft som framtidens energikälla.
Alla vi vindkraftens sympatisörer, aktörer, finansiärer och gröna politiker på Åland ska inte ge oss, utan vi ska fortsätta att informera, påverka och arbeta för den åländska vindkraften. Delta i demonstrationen i samband med Sipiläs och Berners Ålandsbesök tisdagen den 8 mars!
Rauli Lehtinen
arrangör av demonstrationen
