Vi måste förändra destruktiva mansnormer
Henrik Herlin ifrågasätter i sin ledare 18.8 i ÅT normkritiskt arbete, under rubriken Varför maskulinitet behövs.
Det finns några problem med utgångspunkten i hans text. För det första är maskulinitet inte något statiskt, eller några inneboende egenskaper som finns per automatik hos män. Maskulinitet är kulturellt föränderligt över tid, och i dag är de flesta forskare överens om att det vi definierar som maskulint till stor del är socialt konstruerat, precis som det som vi anser att är feminint.
Maskulinitet och femininitet är inte kategorier hos män och kvinnor med klara uppsättningar egenskaper, som det behövs lika mycket av för att nå balans. Det finns flera sorters maskuliniteter liksom femininiteter. Både män och kvinnor kan ha egenskaper som är såväl maskulint som feminint kodade.
Egenskaper som vi förknippar med positivt maskulint beteende är inte något som vi behöver motarbeta, tvärtom är det något som vi behöver arbeta med för att både kvinnor och män ska må bra. Likväl som vi inte ska upprätthålla negativa beteenden som idag kodas som maskulina. Beredskapen att ta till våld är t.ex. följden av en snäv maskulinitetsnorm som innefattar konkurrens, aggressivitet, styrka och att inte visa sig sårbar.
De flesta våldsbrott begås av män, likaså de flesta självmord. Fler flickor känner sig stressade i skolan och fler pojkar får sämre betyg. Arbetsmarknaden är könssegregerad. Syftet med normkritik är att arbeta med normer som skaver, att pojkar inte ska begränsas och styras av fördomsfulla maskulinitetsnormer, och vice versa med flickor. Genom att arbeta med destruktiva mansnormer kan vi nå ett mera jämställt samhälle.
Att Feministparaplyet säger att normkritik innebär att låta ”individen ha sin fulla potential” betyder att man vill att pojkar inte ska formas av ohälsosamma normer, att ge dem fler möjligheter, att utmana och skapa alternativ till en traditionell mansroll som är destruktiv.
Herlin frågar sig om en nedbrytning av normer gör människor rotlösa och våldsamma? Man kan lika gärna fråga sig om kvarhållande av gammaldags normer och ideal gör att människor mår dåligt.
Flera normer hörande till traditionell maskulinitet och femininitet gör att flickor/kvinnor och pojkar/män mår dåligt. Varför hålla kvar vid sådant?
KRISTIN MATTSSON
PD, SOCIOLOGI OCH GENUSVETENSKAP
