Vi ger inte upp kampen
I Sverige på 1800-talet var vi pådrivande i införandet av folkskolan och ökade rättigheter för kvinnor.
I Storbritannien genomför vi i början av 1900-talet de första skattereformerna med syfte att bekämpa fattigdom. Åter i Sverige var vi med och kämpade för kvinnlig rösträtt och 8-timmarsdagen. En läroverksreform, kollektivavtalslagen och inrättandet av arbetsdomstolen hinns också med.
På senare tid lyckas vi införa stärkt grundlagsskydd för medborgerliga rättigheter, höjt bistånd, jämställdhetslag och en femte semestervecka. En annan viktig seger var avskaffandet av homosexualitet som sjukdom.
En av dagens strider för oss liberaler är att fortsätta värna allas rätt att älska och gifta sig med vem man vill. Rätt för homosexuella att adoptera barn. Men också att hbtq-frågor blir en del av vardagen i skolan, vården, äldreomsorgen och samhället i stort. Redan vunna strider ser ut att kunna blossa upp på nytt med hotande medborgarinitiativ i riket för att riva upp fattade beslut.
Vi måste också alltid påminna oss om den kamp för hbtq-rättigheter som förs med ett helt annat motstånd på många andra håll i världen. Där kan det handla om liv eller död.
Som liberaler idag vill vi fortsätta den kamp som våra tidigare själsfränder i liberala rörelser världen över fört och många gånger vunnit. Kampen tar aldrig slut och därför ger vi heller aldrig upp.
Eva Ekström-Andersen
Jonny Andersen
(Lib)
