Vi bör var försiktiga i skolorna även i fortsättningen
Den 14 maj skall skolorna öppnas igen, ett beslut som många lärare inte trodde skulle komma – men, nu skall vi vara tillbaka på våra vanliga fysiska arbetsplatser och det kommer vi att vara.
Jag är stolt över att vara ordförande för en lärarkår (Ålands lärarförening) som de senaste veckorna fått höga betyg och lovord i samhället inte minst från politikerna och regeringarna. Den så kallade distansundervisningen sköttes fint med tre dagars varsel och många lärde sig på vägen och alla lärde sig för livet. I diskussionerna kommer det dock fram att de flesta lärare jobbar många timmar längre, allt för att få det att gå ihop. De kollegor som är ”på plats i skolorna” och tar hand om de elever som på det en eller andra sättet behöver hjälp gör ett fantastiskt jobb.
Jag är som lärare stolt över att de allra flesta elever är ambitiösa och har försökt att ”hänga me´” i mina musikuppgifter och naturligtvis i mina kollegornas uppgifter också. Jag längtar som ni efter att få träffa er och lärarna. Jag är även glad för att ha haft så många föräldrakontakter i vilka det framgår att även föräldrarna och andra ”hjälpare” jobbar hårt – vi lärare är tacksamma för ert stöd.
Som arbetarskyddsfullmäktige är jag tacksam för att kommunerna insåg att riskbedömningar var viktiga och att dessa genomfördes för alla de som vistas idag i skolmiljön. Där finns den duktiga kökspersonalen och skolans städare som ändrade sina rutiner och skapade en trygg arbetsmiljö.
Men – den 14 maj skall vi tillbaka – för femton skoldagar. I min värld har Åland ännu inte mött Coronakrisen på allvar.
Som ÅLF:s ordförande kan jag vara förvånad över att vi skall tillåta denna massiva kontaktyta som skolan är. Men, när vi nu gör det, så måste vi drastiskt höja skyddsberedskapen. Att tvätta händer – jo, det gjorde vi före vi blev utlokaliserade också och alla lärare vet hur svårt det är att övervaka den delen. Att distansera sig är även nu en självklarhet, men grupperna måste för det halveras – som lärare kan jag bara vara på en plats – vem tar den andra halvan?
Lågstadieskolorna fungerar som organiserade i klasser i stort sätt på ett ställe – men i ett högstadium går man som klass från ämne till ämne. Utanför varje klassrum väntar x-antal elever – en omöjlighet med rekommenderad distans. Den just nuvarande forskningen verkar säga att barn inte smittar varandra eller om de smittas är det lindrigt för dem. Bra, men om barnet smittas kan den ju kanske bära smittan vidare till personalen eller in i hemmet. Vi kan inte veta detta – det är det enda som de flesta är överens om.
Arbetsplatsen måste enligt lag vara säker – här ställs plötsligt helt nya krav på kommunerna som jag som arbetarskyddsfullmäktige vill ha utrett före vi kommer tillbaka. Här borde det gälla att alla åländska kommuner synkroniserar sina rekommendationer. Ansvaret som Finlands regering i säkerhetsfrågan har lagt på kommunerna bör bemötas gemensamt. Både smittskyddsläkare och arbetarskyddsinspektör borde snabbast möjligt sammankalla de i skolorna ansvariga arbetarskyddsansvariga för att diskutera de praktiska arrangemangen. Den här processen måste föregå rektorernas arbete att organisera undervisningen.
Lärarna med underliggande sjukdom borde inte behöva undervisa inom skolans fyra väggar och knappast heller de som har nära anhöriga därhemma som är i riskgruppen. Vi bör värna hela skolans personal, elever och de som är inbegripna i processen (taxichaufförer och bussförare mm.).
Sist vill jag som Akavas huvudförtroendeman påminna om att vi som lärare jobbar i avtal med undervisningsskyldighet (USK) och inte per automatik mellan kl. 8-16. Detta måste beaktas när vi nu i skolorna skall göra det bästa för våra elever – även när vi kommer tillbaka för de sista tre veckorna av vårterminen 2020.
KARSTEN STEINER
Lektor i musik i Godby högstadieskola, Ordf. Ålands lärarförening, Arbetarskyddsfullmäktige, Akava Ålands huvudförtroendeman
