Verklig solidaritet är frivillig
Jag noterar att någon som messat in till Nya Ålands anser att min syn på vården är ”skrämmande” och att jag anser att alla skall ”sköta sig själva och strunta i sina medmänniskor.” Detta stämmer inte. Jag uppmanar alla att hjälpa sina medmänniskor så gott de kan och att ge pengar till välgörande ändamål. Jag gör det själv ganska ofta. För att samhället skall fungera bör vi vara beredda att frivilligt hjälpa de som har det sämre ställt. Det vinner vi alla på i längden.
Messaren anser dock att jag är osolidarisk för att jag inte vill, genom staten, tvinga mina medmänniskor och mig själv att idka välgörenhet. Det stämmer att jag inte vill detta. Men, om man blir tvingad till att idka välgörenhet och att vara solidarisk, är det dock inte längre välgörenhet eller solidaritet. Det hela får mig att tänka på något den eminente skribenten PJ O’Rourke en gång skrev (fritt översatt):
”Det ligger ingen dygd i tvångsmässig statlig välgörenhet, och det ligger ingen dygd i att argumentera för en sådan. En politiker som framställer sig själv som omtänksam och solidarisk därför att han vill expandera statliga välgörenhetsprogram säger endast att han är villig att idka välgörenhet med andras pengar. Ja, vem är inte det? En väljare som är stolt över att stöda sådana program säger att han endast är beredd att idka välgörenhet med sina egna pengar om någon håller en pistol mot hans huvud.”
Om man verkligen bryr sig om sina medmänniskor hjälper man dem av sin egen fria vilja. Man tar inte till statliga tvångsmedel för att tvinga andra att bidra, och man behöver definitivt inte själv bli tvingad att skänka pengar genom skattsedeln.
Att rösta socialdemokratiskt och sedan tro, utan att man någonsin frivilligt skänkt en enda euro till någon, att man är solidarisk är endast ett mycket dåligt alibi. Så min uppmaning till er som, liksom jag, bryr er om de sämst ställda: öppna era plånböcker och idka lite verklig välgörenhet, och sluta propagera för statliga lösningar där hjälpen väldigt sällan når fram till dem som behöver den.
Fredrik Gustafsson (lib)
Doktorand i ekonomisk historia
