SÖK
MENY
Inför årets kommunval och lagtingsval har egentligen inget parti lyfts fram oss anhöriga till barn och unga och även vuxna med NPF problematik. Tidigare hette det att bara KST kommer, så blir det bättre för alla som har NPF problematik. Men tyvärr blev det inte bättre, stundvis betydligt sämre och politiker skriker att KST kostar för mycket.
Att vara anhörig till en person med NPF är en livslång kamp. Inget fungerar ordentligt och man måste strida, kämpa, stötta och hjälpa. Jag är fullt medveten att allas vardag inte är lika, men jag tror många känner igen sej i mina ord. Behovet tar aldrig slut. Vi anhöriga behövs, men vem ser till oss, när vården, KST sviker?
Texten skrev jag i somras, när jag hade gjort allt, men det inte räckte till. Jag blev uppmanad av en vän som är politiker att skicka in den som en insändare.
Jag hoppas något parti på allvar vill göra något för oss som är anhöriga till våra kära som har NPF – problematik och att vården hjälpen stödet skall vara bättre för familjer som har NPF unga och även det fortsätta stödet när de unga blir vuxna och bildar egna familjer.
Jag vill ju så väl
Jag vänder mej
Böjer mej
Anpassar mej
Är flexibel
Gör allt
För att deras vardag ska vars lättare
Jag oroar mej
Jag bär dem i hjärtat
I min bön
Jag utplånas nästan mej själv
För att deras vardag ska fungera
Jag finns där
Jag medlar
Jag strider för deras rätt
Jag blir deras försvarare
Deras advokat
Den som talar till proffs om deras rätt
Jag ger allt och sen lite till
Men ingenting räcker
Jag får ta emot skit
Ilska frustration
Även ångest
Och brustna hopp
Jag fixar
Jag trollar
Men var finns Jag
Vem ser mej
Jag ger allt till dessa barn
Tills bara gråten finns kvar i mej
Och jag lägger mej platt
Som en våt
Äcklig disktrasa
Imorgon igen
Reser jag mej upp
Bär dem
Strider för dem
Banar väg
Finns där
Sopar banan
Tar skit
Gläds med dem
Oroar mej
Tills jag igen blir en liten våt fläck
Hur länge ska denna resa pågå
När tar den slut
Och
Orkar jag resa upp mej igen
Och bära dessa barn
Som är som ett slukhål
De tar allt
Och sen ännu lite till
Och jag då
Vem är jag
Jag älskar dem
MAMMA, ANHÖRIG
