Vem bryr sig om konsumenterna?
I en artikelserie i Svenska Dagbladet i somras framkom än en gång att näringsvärdet i svenska livsmedel har halverats på femtio år. Mest hade tomaternas vitaminvärde minskat.
Självfallet följdes detta av en debatt om vad det kunde bero på och vad man kunde göra. I England rasar debatten om hur stor del av ohälsan som beror på de allt sämre livsmedlen.
Vi vet att var femte finländare dör av en sjukdom som är relaterad till övervikt.
Ändå verkar det som om det viktigaste den nuvarande jordbruksministern (FS) har att göra är att skyffla mera guldpengar åt sockerproducenterna.
Nuvarande hälsominister (FS) skulle ha alla möjligheter att kräva en liten satsning på några hundralappar för att undersöka vitaminhalten i den åländska maten. De åländska livsmedlen har inte undersökts på över två decennier! Högsta ansvaret har ju kaptenen ( C) på skutan över vad medarbetarna engagerar sig i.
Om de åländska grönsakerna är bra, så har de hela det hälsomedvetna EU som marknad. Och om de inte är bättre än andra, så borde det ju finnas bättre förutsättningar i ett litet landskap att få skutan på rätt.
Vi konsumenter kan acceptera att bidrag finns. Men skall de betalas enligt hektar eller enligt vitamininnehåll?
Däremot vet jag att det finns många framsynta jordbrukare ser fram emot en granskning.
LR verkar dock vara mer intresserat av snus och andra onyttigheter.
Politikerna, som så fullständigt negligerar konsumenterna, fastän de även själva är konsumenter, borde ju förstå att vi svaga, icke-organiserade konsumenter med jämna mellanrum förvandlas till väljare. Vi kan inte påverka det slumpmässiga innehållet av politiken, men vi kan bestämma vem, som får vara med på skeppet och vem, som får stå kvar på Strand och berätta Lindeman-vitsar.
Stephan Toivonen
