DELA

Vart tog demenscentret vägen?

Under 2019 utfördes en omfattande kartläggning och åtgärdsplan för demensvården i Mariehamn och den presenterades offentligt på Mariehamns stads hemsida 20 december 2019. Den kommitté som på stadens uppdrag kartlagt demensvården i Mariehamn ansåg då att: Ett nytt demenscenter bör byggas i Mariehamn och planeringen bör inledas omedelbart. Kartläggningen presenterades alltså i slutet av 2019 och det är en stor besvikelse att staden i skrivande stund, nästan 1,5 år senare, fortfarande saknar konkreta byggplaner.

 

Demensföreningen anser att dagens 32 dygnetrunt platser på tre demensenheter i Mariehamn inte bara är för lite utan ett klientosäkert system där personer med demenssjukdom vårdas på övriga vårdavdelningar på grund av platsbrist, detta går inte i linje med trygg och kvalitetssäker vård. Ytterligare leder platsbristen till att det finns personer med demenssjukdom hemma som inte får en plats på ESB (effektiviserat serviceboende), institution eller tillgång till lagstadgad avlastning fast behovet finns. Enligt tillgänglig statistik inom staden så är det beräknade antalet personer med medelsvår till svår demenssjukdom i Mariehamn cirka 300 personer idag, 390 personer år 2030 och 500 personer år 2040. Enligt uppskattningar från THL (Institutet för hälsa och välfärd) finns det i Finland i dag 190 000 personer med diagnostiserade minnessjukdomar. Det utgör en procentsats på 3,5 procent av Finlands befolkning och omräknat till Mariehamn så blir antalet personer med minnessjukdom då cirka 400 personer. Internationella siffror enligt World Alzheimer report (2015-2019) spår att antalet personer med minnessjukdom kommer att tredubblas innan 2050. Ekvationen går inte ihop och ett demenscenter behöver förverkligas nu!

 

Idag är inte bara dygnet runt platserna för få utan även specifika avlastningsplatser för personer med demenssjukdom är nästan obefintliga. Det finns för få platser som ofta är uppbokade lång tid fram eftersom behovet är så stort. Närståendevårdare bör och ska kunna få planera sina ledigheter/avlastningsperioder framåt i tiden för att de ska orka, ork till att fortsätta ta hand om en sjuk anhörig (det sparar mycket pengar till samhället) och ork till att själv fortsätta leva sitt liv. Vårdpersonal får gå hem när arbetsdagen är slut under förutsättning att ny personal kommer på arbete. En närståendevårdare har inget slut på sin arbetsdag, den fortgår dygnet runt. Demensföreningen har länge efterfrågat avlastning i hemmet som ett alternativ till dagens system, där den insjuknade måste byta boendemiljö, vilket ofta resulterar i ökad förvirring för den demenssjuke. Avlastning i hemmet borde erbjudas för att möjliggöra för närståendevårdaren att regelbundet kunna nyttja den lagstadgade rätten till avlastning, detta alternativ kan också upplevas som ett mindre ”ingrepp” i den drabbade familjens tillvaro. Nu behöver alla inblandade aktörer samarbeta och inse att fler demensplatser måste förverkligas för att undvika att dagens vård kapsejsar under ytterligare ökat tryck i framtiden.

 

Vi blir äldre, lever längre vilket ökar risken för att insjukna i någon form av demenssjukdom. Därför behöver samhället och i det här fallet staden mobilisera sig och planera för rehabiliterande insatser i ett tidigare skede och ha en beredskap för att kunna ta emot personer med medelsvår/svår demenssjukdom och erbjuda en god, kvalitetssäker och trygg vård som innehåller daglig meningsfull aktivitet (exempelvis utevistelse) för klienten. Är inte personer med demenssjukdom och deras anhöriga, som fungerar som närståendevårdare, värda det?

DEMENSFÖRENINGEN PÅ ÅLAND