DELA

Varför ska vi ha lodjur på Åland?

Som de flesta andra djur, kom lodjuren objudna till Åland förmodligen över isarna från finska sidan. Direkt var det någon i vår regering som fick dem totalfredade. Varför? De hör knappast hemma här. Det finns verkligen inte tillräckligt stora skogar här för dessa långvandrare. Rådjuren blev det första bytet. Varje lodjur tar i snitt ett rådjur i veckan. Äter de bästa bitarna och lämnar resten. De går aldrig tillbaka senare och äter det som blev kvar. De äter bara pinfärskt, helst varmt kött. Mårdhundar och korpar får städa upp.
Och hur var det med veterinärbesiktningen av lokattorna? Men de fina hjortarna skulle skjutas direkt!

Nu håller rådjuren på att minska med fart. Det hittas fler och fler rivna och delvis avätna rådjur i skogarna, bland annat i Geta. Det är ju inte bra, för rådjuret är en fin naturresurs, som förnyar sig själv. Sedan -70 talet har åländska jägare skaffat hem ca 20.000-30.000 kg fint kött till hushållen varje höst! Jakten har aldrig utgjort något hot mot rådjursbeståndet. Men med den minskning som nu sker, är de snart borta. Det var väl inte så de tänkte som planterade in dem på Åland på -60 talet?
Bästa landskapsregering, sätt fri jakt på lodjur genast!

Den dag rådjuren är borta, eller mycket sällsynta, blir det fåren som blir nästa byte. När fåren hålls inne, som på vintern, har jag hört från fastlanden öster och väster om oss att hundar och kattor står i tur att bli lodjursmat. Det är nog inte så vi vill ha det.
Så var det detta med tulpanerna. Ja, jag vet att rådjur gärna äter tulpaner. Men jag har själv över 200 tulpaner som blommar varje vår. Ännu har de inte rört en enda! Jag matar dem med annat 100 meter längre bort! Det fungerar här, men jag vet inte om det går lika bra på andra ställen. Och, som många vet, bor jag alldeles intill skogskanten. Och i de stora Getanorrskogarna fanns det tidigare mycket rådjur. Nu är det snart bara mårdhundar kvar.
Karl-Erik Bergman
Geta