Vad är det för avfallspolitik landskapsregeringen just nu driver? Signalerna är oroväckande. Tydligt är att landskapsregeringen i sin iver att sänka kostnaderna för företagen verkar vara beredd att höja kostnaderna för medborgarna.
Det kan vara värt att påminna om grundtanken med producentansvaret. Den som sätter en produkt på marknaden ska också ta ansvar för det avfall som uppstår. Det handlar om att skapa incitament. När kostnaderna ligger hos producenterna uppstår ett tryck i kedjan att ta fram smartare förpackningar och minska mängden avfall. I praktiken förs dessa kostnader vidare till konsumenterna via priset. Den som konsumerar, den betalar.
Om kostnaderna i stället flyttas till hushållen via skattsedel eller avgifter förändras denna logik. Då ska även de som aktivt försöker minska sitt avfall vara med och betala för andras konsumtion. Varför ska den som konsumerar mindre vara med och stå för kostnaderna för den som konsumerar mer?
Är det för övrigt ens lagligt på Åland att hantera kostnaderna för avfallshanteringen via skattsedeln? Det är åtminstone inte tanken med EU:s avfallsdirektiv. Den som förorenar ska betala. Då kan man inte låta alla “solidariskt” stå för notan.
I stället för att höja kostnaderna för medborgarna borde regeringen ta sig en ordentlig funderare på till exempel rederiernas roll i detta. Rederierna tjänar pengar på både taxfreehandel och transport av privatimport, det vill säga ålänningar som åker främst till Sverige för att handla. Vilka verktyg finns för att rederierna ska vara med och betala för avfallet? Det borde för övrigt ligga i rederiernas eget intresse att delta i den här samhällsservicen.
Producentansvaret finns där av en anledning: för miljöns skull och för att den som orsakar kostnaderna också ska bära dem. Det ansvaret bör inte hanteras lättvindigt.
ALFONS RÖBLOM (HI)
GUY BJÖRKQVIST (HI)
