DELA

Varför, Nya Åland?

Nina Fellman i ledaren 19 april: ”Sundbacks avgång beror till största delen på att grabbarna hon sårat nu ger tillbaka”. Moderaterna m.fl. var ”ute efter blod”. Sundback representerar ”den extremt utsatta position som kvinnor med makt befinner sig i”. Och så Jonas Bladh den 29 april: ”Återställningsarbete efter Rask-eran”. ”Cirkusen i ÅHS de senaste åren”. ”180 graders kursomlägning”. ”Jansson och Björkman tillsatte Rask”. ”Katarina Dahlman är Sundbacks val”. ”Alla beslut i ÅHS skulle passera Rasks bord”.

Nog borde väl ändå sans och måtta, saklighet och kunskap vara en tillgång för ledarskribenter. Det fordras inte mycket för att massmedia skapar ”cirkus” kring de mest seriösa samhällsskeendena. Det är tydligen acceptabelt att med svepande formuleringar och osanningar svärta ner också seriösa samhällsarbetare. Men kräver vi inte mera som läsare? Har vi inte rätt att kräva mera som läsare?

Sundbacks avgång var en olycklig sista akt i en otrevlig räcka händelser där brist på respekt för andra människor och en annorlunda människosyn blev droppen som kom en bägare att rinna över. De kvinnor och män som idag har makt i åländsk samhällssektor präglas av respekt för varandra och gentemot ålänningarna. Jag har i mitt politiska arbete upplevt våldsamma angrepp på manliga ledare, flera av dem har valt att lämna politiken. Jag kan inte se att kvinnor i ledande positioner är utsatta för en hårdare behandling, måhända ändå oftast det motsatta.

Den nya ÅHS-direktören kunde väljas enhälligt i styrelsen efter att särskilt tre män (inklusive Björkman och Jansson) intensivt drivit hennes kandidatur. Ordförande Sundback hade i processen en annan prioritering, en militärutbildad man från Sverige. Detta måste tyvärr nu sägas efter att flera till vänster inklusive hon själv i debatten hävdar att Dahlman var en Sundback-rekrytering.

Efter den mycket goda ÅHS-ledaren Björn-Olof Ehrnströms många år, hade ÅHS-ledningen en mellanperiod med ett icke fungerande högsta ledarskap. I den situationen upplevde nästan alla att styrelsens enhälliga rekrytering av den nyvalde chefläkaren Peter Rask till förvaltningschef var en stor framgång. Rask tog tag i flera problemställningar och fick mycket beröm för dessa sina insatser. Rask gjorde dock några olycksaliga uttalanden om läkarkåren och om särskilt en av sina största kritiker bland läkarna. Den saken blev en lång följetong som sög mycket energi ur organisationen. När den så småningom var utagerad valde den nya ordförande Sundback att starta den på nytt. Hon blev dock ensam i styrelsen om sin agenda i frågan och saken kunde läggas till handlingarna. Men den hade skapat så mycket olust hos Rask att han valde att sluta sin anställning.

Under förra mandatperioden decentraliserades makt och ansvar i ÅHS-organisationen genom arbetet med ett nytt reglemente för organisationen. Detta skedde samtidigt med att lagtinget godkände en ny lagstiftning för ÅHS. Av de få ärenden där P. Rask centraliserade beslutsfattandet förde han de större till styrelsen för beslut. De största av dem under Sundbacks ordförandeskap! Men stor makt har alltså decentraliserats till de förnyade multiprofessionella klinikledningarna under senare år och inte centraliserats. Verkställigheten av den modellen fortsätter.

De senaste stora organisationsutvecklingarna och de senast lyckosamma besparingsbesluten med åtföljande budgetdisciplin skedde under Torbjörn Björkmans (lib) ordförandeskap. Allt om det finns att läsa i årsberättelserna för de senaste åren. Jag var då en obetydlig representant för oppositionen, men försökte hjälpa till i arbetet.

Nu har det skapats förutsättningar för arbetsro inom ÅHS-organisationen. Var snälla och förstör inte den situationen med märkliga insinuationer och en mängd felaktiga utsagor i era ledarkrior.
Roger Jansson (M)

Det är svårt att tro att allt ont som drabbat ÅHS är Barbro Sundbacks fel, och att allt gott stammar från Torbjörn Björkman och Roger Jansson. Lika lite som Nya Ålands påstått motsatsen. När det gäller kvinnors och mäns olika behandling i offentligheten kan jag bara vidhålla min åsikt; det är stor skillnad. Förmår man lyfta blicken från sitt individuella perspektiv och se strukturen är det helt ofrånkomligt.
Nina Fellman
Andra redaktör