Varför lyssnar inte 70-plussare på politiker?
Jag har de senaste dagarna läst hur irriterade politiker och andra sakkunniga är på att inte 70-plussare lyssnar på dem när det gäller vilka regler man skall iaktta för att undvika att bli smittad av coronaviruset. Man skall inte delta i aktiviteter eller samlingar med fler än 10 personer (till exempel marthamöten eller kafésammankomster), man skall inte umgås med barn och barnbarn, man skall inte det ena eller det andra i den ganska långa rad med föreskrifter som numera gäller främst för den äldre delen av befolkningen.
Helt plötsligt är omsorgen om gamlingarna mycket påtaglig, det är slutsnackat om ”problemet med den åldrande befolkningen”. Nu är det tydligen det största problemet att försöka hålla pensionärerna vid liv så länge som möjligt. Men 70-plussarna har genomskådat det fagra talet, och inser att om de blir sjuka, så misstänker politikerna att det inte finns tillräckligt många lediga sjukhussängar för att politikerna skall få en plats om de insjuknar i corona. Därför gäller det att isolera de äldre i möjligaste mån, så att de håller sig friska en tid ännu.
Över huvud taget gillar inte 70-plussarna politikernas fagra tal. De tror inte på politiker helt enkelt. De anser att politiker ljuger och är ett opålitligt släkte som talar en massa strunt i valtider, och ger löften som de glömmer redan på valnatten.
När politiker dag efter dag håller presskonferenser och berättar att de har läget under kontroll, och att alla kan vara lugna, och beordrar undersåtarna att göra det ena och det andra för att undvika smittspridning, så tror 70-plussarna att det är något lurt med det hela, och ägnar sedan många stunder (bland annat vid kaféborden) till diskussion om vad som egentligen ligger bakom de fagra orden, och vad syftet med ”skrämselpropagandan” är, de misstänker att här finns en ”dold agenda”, med andra ord.
Dessutom gillar de inte att bli beordrade att hålla sig hemma i enskildhet. Det ligger inte i deras natur, så att säga, 70-plussare är ett socialt släkte som gillar att umgås och diskutera, främst då vad som händer på den politiska fronten på hemmaplan och i USA. Att hota dem med utegångsförbud är en dålig idé. Generellt sett är 70-plussare mer mottagliga för morötter än för piskor.
70-plussarna är ett segt släkte, med i många fall minnen från andra världskriget, generalstrejken i Finland och fattiga barndomsår. De flesta har fått försörja sig själva sedan de blev konfirmerade, och har därför ingen större tilltro till att politikerna vet bättre än de hur man undviker att bli smittad av ett kinesiskt virus, som dessutom lär härstamma från ett fladdermöss.
RUNA LISA JANSSON
